Jag kom just hem efter ett föräldramöte för min son som går i mellanstadiet. Mötet hade på ett mycket positivt sätt planerats av skolan för att informera kring föräldravandring i ”våra” kvarter på helgkvällar och hur vi ska hjälpa barnen med säker användning av datorer och internet.
Båda dessa ämnen är mycket viktiga och ger oss föräldrar en tankeställare kring hur vi ska kunna stötta våra barn och hjälpa dem, utan att styra för mycket av deras verklighet.
Den person som informerade om föräldravandring nämnde dock en sak som etsade sig fast hos mig:
”Det är kanske inte era barn som behöver er som morsor och farsor på stan, utan era barns vänner som inte har närvarande föräldrar!”
När man såg sig om bland de närvarande föräldrarna slogs man av att vi som var där, är samma gamla vanliga gäng som egentligen har rätt bra koll på våra ungar! Var är då de som verkligen skulle kunna dra nytta av den här informationen? Har alla mangeltid just denna kväll?
Det sker incidenter nästan varje dag i och utanför alla skolor över hela vårt land, där barn beter sig illa på ett eller annat sätt. Ofta ser vi föräldrar, skola och till viss del de sociala myndigheterna att det är samma barn som gång på gång är inblandade. Vissa av dessa incidenter går vidare och blir en sak för sociala myndigheter och polis, andra inte. Vid många av dessa händelser verkar föräldrarna till barnen som beter sig fel, inte förstå allvaret av sin roll som just förälder, utan anser att det är skolan, samhället eller någon annan som bär ansvaret.
Hur ska vi få dessa föräldrar att ”släppa hörnflaggan och komma med in i matchen”? Här krävs nog en kombination av frivilliga och tvingande åtgärder, för att incidenter, små som stora, lyfts upp till ytan och tvingar in föräldrarna i sin roll som förälder och då som delansvariga i konsekvensen av sitt barns felaktiga agerande. För de föräldrar som inte har kunskap, lust eller ork att ta tag i problemet bör det finnas både tvingande och frivilliga medel att ta till.
Resultatet av denna information måste vara att det är vi som föräldrar som är ansvariga för våra barns agerande och att det gäller alla!
