Den diskussion som förts såväl på denna tidnings ledarsidor som på Synpunkt, ger eko ute på arbetsplatser och hem. När barn far illa vill man skrika, men också skador som åsamkas mobbade vuxna är svåra och ska här vidröras. På en arbetsplats kan man fastställa tre kriterier för att en vuxenmobbningssituation har uppstått.
• Utebliven information.
• Uteblivna kallanden till viktiga möten.
• Kränkande särbehandling.

Det hela kan ske mycket sofistikerat från arbetskamraternas sida. ”Vi trodde inte du var intresserad av de här frågorna”, ”personkemin mellan dig och Lisa är inte bra, så vi kallade inte dig till mötet”, och vid kafferasten så tystnar man och har just fikat färdigt för att gå då mobbningsoffret visar sig på arenan.
När sådana inslag i en människas arbetsvardag bildat ett mönster, så har man en mobbningssituation. Man slutar hälsa i korridorerna och har alltid någon förevändning för att inte godta offrets förslag i någon fråga
Jag vill här understryka att vem som helst kan bli utsatt för vuxenmobbning, oavsett personens kvalifikationer. En svag chef, omstruktureringar, människor med svag jagkänsla och så vidare är återkommande inslag.
Offret får, efter att till och med kanske ha bytt arbetsplats, problem med sin identitet och hennes misstänksamhet gräver sig in också hos de närmaste. Alkoholmissbruk och skilsmässor är inte heller ovanliga i sammanhanget.

Till mobbningsoffer på arbetsplatser vill jag säga – vägra vara offer! Ställ de människor till svars som utsatt dig för det här! Bråka, även om du inte får upprättelse! Dokumentera övergreppen! Skam över de fega kräk som stod och tittade på! Sök inte felen hos dig själv, det finns aldrig någon ursäkt för mobbning! Byt arbetsplats om möjligt så fort du kan! Sök stöd för att bearbeta det onda som hänt dig, bär det inte inom dig!