Nästan dagligen stöter jag på företeelser i vårt samhälle som går helt på tvärs mot vad det sunda förnuftet säger. Här är tre färska exempel.
Många olika aktörer, bland annat företrädare för regeringen och försäkringskassorna, har länge diskuterat hur sjukskrivningarna ska fås att minska. Läkare och patienter har ofta utsetts till syndabockar för de ökande kostnaderna.
Som läkare vill jag som motdrag ställa frågan: Hur kommer det sig att regeringen inte satsar tillräckligt med resurser till rehabilitering?
Anders Sundström har på DN Debatt (2/12) påpekat att mindre än 10 procent av samtliga sjukskrivna erbjudits rehabilitering (varav de flesta högutbildade), trots att utvärderingar visar att 69 procent av alla som deltagit i rehabilitering återfår arbetsförmågan helt eller delvis. Hur tänker regeringen?
Nästa exempel: I SvD (29/11) läser jag om en kvinna som sjukskrivits först för ryggbesvär, sedan utmattningssyndrom. Hon har fått sin sjukpenning indragen trots fyra läkarintyg, bland annat från tre olika psykiatrer, och trots att arbetsförmedlingen inte anser henne tillräckligt frisk för att stå till arbetsmarknadens förfogande. Hon får alltså inte heller stämpla utan har tvingats vända sig till socialtjänsten. Är detta år 2004? Hur tänker försäkringskassan?
I radions P1 (2/12) hör jag så att man ska spara pengar på öppenvårdsmottagningar i psykiatri i Göteborgsregionen. Detta trots all debatt de senaste åren om den otillräckliga psykiatriska vården och trots att Anders Miltons utredning ska ge mer pengar till psykiatrin.
Man kommer att med öppna ögon försämra för de redan utsatta patienterna genom att slå ihop vissa mottagningar (som gått med förlust flera år) så att köerna kommer att öka. Ansvarig politiker svarar först mycket luddigt på journalistens frågor, och medger sedan efter press att kanske mottagningarna fått för lite tilldelade medel och därför inte klarat sin budget. Hur tänker de tjänstemän som har ansvaret för neddragningsbeslutet?
Jag undrar, vad är det egentligen som borde kallas friskt respektive sjukt i dagens samhälle?
