Laktosintolerans är inte ett enhetligt begrepp, vilket många i vården har otillräcklig insikt i. Som barn- och ungdomsläkare, sedan många år med specialinriktning mot mag-tarmsjukdomar, har jag träffat många patienter som i åratal fått otillräcklig medicinsk hjälp. Detta för att man inte har gått till botten med deras problem. Som Charlott Stenberg nämner (19/3) är de flesta världens vuxna är laktosintoleranta, men de är ändå utan magproblem för att laktos (mjölksocker) inte finns i deras kost. De har haft enzymet laktas i tarmen i barndomen, men halten har sedan enligt genetisk programmering sjunkit kraftigt. Så sker också hos andra däggdjur.
Total avsaknad har de dock inte, och mindre mängder mjölk kan konsumeras. Större mängder orsakar däremot främst diarré. Denna typ av genetiskt betingad laktosintolerans är ovanlig i Nordeuropa. De flesta svenskar är således som vuxna fortfarande laktostoleranta.
Har hos någon av dessa konstaterats laktasbrist, så beror det ofta på en skada på tunntarmen och åtföljande nedsatt produktion av laktas i tarmcellerna. En möjlig, någorlunda känd orsak är glutenintolerans, som kan vara dold, med vaga symtom. Glutenfri kost brukar förbättra välbefinnandet och återställa förmågan att producera laktas i tunntarmen.
Mindre känt är att födoämnesallergi, exempelvis mot komjölksprotein, också kan skada tarmens enzymsystem – speciellt den känsliga laktasproduktionen. Den typen av allergi kan inte ringas in med vanliga tester, och födoämnesallergiker med mag-tarmbesvär förblir ofta odiagnostiserade. Dessa personer kan uppleva viss nytta av att välja laktosreducerad mjölk eller att ta laktaskapslar. Helt bra mår deras tarm då kanske ändå inte, på grund av samtidig irritation av grovtarmen. Det brukar betecknas ibs, vars orsak i regel förblir okänd. Detta är ett ännu dunklare begrepp än laktosintolerans.
Jag hävdar att inte så få patienter som fått ibs eller irritabel colon (grovtarm) konstaterat i grunden har en allergi mot ett eller flera födoämnen. Enda sättet att spåra det är att prova dieter där man systematiskt utesluter ett eller flera födoämnen. En bra dietist kan vara till stor hjälp, men det är en tidsödande procedur.
Om mjölkprotein är boven i dramat kan besvären bestå så länge även små mängder mjölkprodukter finns i kosten. Behandlingen bör vara en kost utan mjölkprotein. Inte helt lätt, eftersom mjölk även förekommer gömd i industriellt tillverkad mat; ofta helt i onödan. I dag finns bra ersättningar för mjölk samt mjölkfritt margarin. Mjölkfri glass går tyvärr inte att få överallt och en ersättning för vispgrädde skulle också vara önskvärt.
Ifall mjölkproteinets roll påvisats är rätt diet att föredra framför laktosreducerad mjölk och laktaskapslar.
