I helgen hade regeringspartiet sin så kallade tillväxtkongress. Flera hundra sossar hade samlats för att tillsammans med överkommunalrådet Persson enas om hur den socialdemokratiska regeringen ska få fart på tillväxten i Sverige. Problemen att ta tag i är många.
Med facit i hand kan vi nog tyvärr, för Sverige, konstatera att det inte blev mycket tillväxt där inte. Kongressen hamnade där de flesta möten med sossar och andra vänsterrörelser brukar hamna: i nya regleringar och nya sätt att minska människors makt, frihet och inflytande i vardagen. I bästa fall kan de luddiga och svepande formuleringar som trots allt lades fram ses som att sossarna åtminstone begripit att deras politik havererat och att den bör ändras men att de inte riktigt vet hur.
De mest tydliga resultaten av kongressen är att regeringen ska utreda hur man ska tvinga föräldrar att dela ännu mer på föräldraledigheten. Beslut som naturligtvis inte ska fattas av politiker utan av enskilda familjer hemma vid köksbordet. Hur detta sen ska få
fart på tillväxten vet nog varken gudarna eller Pär Nuder.
Vad socialdemokraterna tycks ha svårt att inse är att tillväxt inte skapas på en sossekongress eller ens av en regering. Tillväxt skapas av enskilda individer, entreprenörer och företag.
För att dessa ska våga satsa borde politikerna röja undan hinder. Förmögenhetsskatten som hindrar investeringar borde slopas, liksom arvsskatten som tvingar småföretag att lägga ner. Arbetsgivaravgifter och inkomstskatten måste också sänkas så att det blir billigare att anställa nya medarbetare. Det leder till att svartjobben kan minska och att fler människor kan få ett riktigt jobb och på så sätt bidra till välfärden genom att bli skattebetalare. Utöver det måste mängder av regler och byråkrati som drabbar företag och personer som vill starta företag röjas undan.
Helgens sossekongress har ännu en gång visat att den politiska makten inte är de som kan få fart på tillväxten och därigenom rädda välfärden i Sverige.
