Tydlig försvars- politisk kollaps

En stor glädje kände nog många, när sosseregeringen äntligen vältes ur sadeln, för knappt ett år sedan! Nu skulle här skipas rättvisa och tingens ordning ställas till rätta… Jag nödgas med stigande bestörtning åse hur ”min” regering synes bedriva en i många avseenden allt mer svårbegriplig politik. Den som oroat sig för att en högerledd regering skulle ta över ruljansen, kan lugnt somna om!
Den skrämmande sanningen är ju att misstagen från 1976–1982 nu verkar upprepas. Som vi minns valde borgligheten den gången att till stora delar fullfölja socialdemokratins förvaltning av landet. Av pur glädje över att överhuvudtaget ha kommit i besittning av taburetterna får man förmoda.

Jag känner igen tendenserna allt för tydligt. När det gäller till exempel försvarsfrågan har den m-ledda regeringen med ”kryptosossen” och den förre vapenvägraren Borg som en av centralgestalterna, hamnat uppåt väggarna fel!
Försvaret – en av statens centrala uppgifter – skall nu av budgetskäl, slaktas ännu en gång… Jag har tyvärr största förståelse för att försvarsminister Odenberg i detta läge väljer att avgå. Regeringens försvarspolitiska kollaps kan väl knappast bli mer tydlig!
Samtidigt som alltfler alarmerande rapporter strömmar in (nu senast i en mycket belysande artikel i The Economist) om att den ryska björnen kraftfullt upprustar, så skall Sveriges samlade försvar (om vi nu får ihop till cirka 2 000 man) sändas till Afghanistan, för att stödja USA i dess kontraproduktiva krig mot terrorismen.

I detta avlägset belägna land, har tidigare såväl Storbritannien som Sovjetryssland gått på pumpen! Det finns tyvärr lite eller inget som tyder på att amerikanarna tillsammans med svensk trupp skulle lyckas bättre. Men vad vet jag, kanske gagnas Sveriges säkerhet bäst genom att svenskar riskerar livet för att måhända hålla en motorvägstump öppen mellan till exempel ­Kabul och dess flygplats? Men jag skulle inte tro det!
Den som tror och hoppas att krig och oro i vårt närområde, hör forntiden till – ägnar sig åt fromma förhoppningar! Som det nu utvecklar sig får vi väl lita till turen i gott sällskap med den ryggradslöshet som i allt stort räddad oss ur knipan 1914 och 1939. Skam över Sveriges regering som lämnar sitt folk och land oskyddat!