StockholmTanja Bergkvists inlägg ”Vetenskap eller galenskap” på Brännpunkt i Svenska Dagbladet (28/2) är ett okunnigt och populistiskt påhopp på såväl genusforskning som musikvetenskap. Hon har hittat ett musikvetenskapligt forskningsprojekt som hon hånar och gör sig lustig över. Genusforskningen får de värsta slängarna men musikvetenskapen solkas också.
Tanja Bergkvist är ovetande om att hon gett sig på en vetenskap och ett praxisområde som har all anledning att låta sig granskas med genusglasögon.
En vetenskaplig studie av just trumpetarskrået har stora förutsättningar att kasta ljus över hur kvinnlighet och manlighet konstruerats och definierats i förhållande till musik och musikutövning.
Trumpetarskrået har alltsedan medeltiden och långt in i modern tid varit en extremt manlig domän. Det fick tidigt en stark ställning därför att trumpetarnas skicklighet och kunnande betydde liv eller död i alla krigiska företag. Trumpetarna blev de bäst betalda musikerna och deras förbindelse med militärväsendet befrämjade framväxten av en ytterst stöddig manskultur inom skrået. Det var i denna miljö som de klangideal och sätt att spela på instrumentet som fortfarande i dag har hög status utvecklades.
Det Tanja Bergkvist raljant kallar ”misstänkt genusspecifika klanger” har en högst påtaglig bakgrund: krig och militär makt. Och historien är fortfarande i dag levande som tonbildningsideal för nya adepter på trumpet.
Gör tankeexperimentet att en okunnig humanist tog sig före att gå igenom projektbeskrivningar upprättade av matematiker och att han då upptäckte att de använder många bokstäver i sina ekvationer.
Tänk er vidare att han vid denna upptäckt harmset utropade: ”Så idiotiskt – det vet väl alla att man använder siffror när man räknar!”
Tanja Bergkvists inlägg ligger på denna nivå.
