Stockholm– Du måste tänka på din skolas rykte och sätta lite högre betyg! sa Marknaden till Läraren. Läraren tittade förvånat på Marknaden.
– Men det viktigaste är väl att jag sätter rätt betyg? kontrade Läraren.
– Nej, du måste sätta högre betyg! Höjer ni inte snittet på skolan kommer andra skolor att verka bättre, och då kommer ni att förlora elever. Förstår du inte?
– Men vår betygsättning stämmer väl överens med elevernas resultat på de nationella proven, vilket många andra skolors betyg inte gör, försökte Läraren vidare. Det måste väl ändå vara något positivt? För mig handlar det om kvalitet.
– Positivt? Det är skolor med höga betygssnitt som får beröm, inte ni. Förstår du inte vad det innebär? De får mer skolpeng, ni får mindre. De har nöjda föräldrar, inte ni. Jag struntar i att ni lägger ner tid på ideal som kvalitet, lärande och kunskapsutveckling, här pratar vi strategi. Lägg tiden på något som syns utåt: vinn priser, fixa häftiga profiler. Och för guds skull: Höj betygen! Vem bryr sig ifall eleverna egentligen når vissa mål? Jag? Föräldrarna? Skolverket?
Efter en stunds betänketid gick Läraren in på sitt arbetsrum och justerade upp elevernas, förlåt, kundernas betyg. Läraren gick vidare till sina kollegor, och övertygade dem om logiken i det Marknaden hade sagt.
Därefter började även kollegorna höja elevernas betyg. För säkerhets skull började också lärarna tona ner kraven på eleverna, för att det skulle bli lite lättare att göra kunden riktigt nöjd. Och se! Skolan fick en mängd positiv kritik.
Från alla möjliga håll kom uppmuntrande ord, och skolan fick också priser för att de arbetat så medvetet med att öka måluppfyllelsen. Eleverna strömmade till, föräldrarna var nöjda, och hundratusentals härliga skolpengar flödade in i kassan. Och skolan levde lycklig… Ja, hur länge?
Insändare av lärare, Stockholms län
Fotnot: I dag väljer Synpunkt att publicera en för läsarna anonym insändare. Av rädsla för att få sparken törs skribenten inte skriva under.
