I medierna syns kampanj efter kampanj för att förmå konsumenterna att köpa mer av de ekologiska produkterna. Det framhävs att de skulle vara nyttigare och att produktionen av dem belastar miljön mindre. Det är korrekt att de ofta innehåller högre halter av näringsämnen, men det är också större risk att de bär på mögelgifter eller till och med ohyra. Vad gäller produktionen visar flera studier på att ekologisk produktion genererar större utsläpp av koldioxid och större kväveläckage per producerad enhet än vad konventionell odling gör.
Vid ekologisk odling är det inte tillåtet att använda handelsgödsel. Fördelarna med handelsgödsel jämfört med naturgödsel är många. Handelsgödsel kan spridas på växande gröda och kvävet tas snabbt upp av växterna och läckaget till grundvattnet och vattendrag är litet. Gödsel är dyrt och med de ökade spannmålspriserna har också gödningspriserna kraftigt ökat. Som spannmålsodlare upprättar jag varje år en växtodlingsplan och lägger bara på så mycket gödning som grödan behöver. Naturgödsel, som används vid ekologisk odling, måste spridas på bar mark och läckaget av kväve är då betydligt större, eftersom det går en tid innan grödan tar upp kvävet. Handelsgödslet är troligen den största enskilda faktor som betytt mest för minskad svält och ökat välstånd i världen. Vattentillgången är den största begränsade faktorn för världens mat- och energiproduktion. Även här är den intensivare konventionella produktionen vinnare då den generar mer mat per millimeter vatten än vad den ekologiska produktionen kan.
Den ekologiska produktionen kräver större arealer än vad den konventionella gör. Detta ska ställas i kontrast till att spannmålskonsumtionen i världen ökar med 1,5 procent eller 30 miljoner ton per år. Samtidigt ska mark tas i anspråk för energiproduktion, som ska minska vårt oljeberoende och förbränningen av fossila bränslen. Vilken produktionsform är då smartast att satsa på?
Den konventionella spannmålsodlingen är inte perfekt. Men det är bättre att reformera den än att lägga miljontals skattekronor på en produktionsform som slår hårt mot miljön.
Martin Almérus
Motala
