Med etiska argument genomdriver nu en statlig myndighet regler som definitivt saknar folklig förankring. Jag talar om Djurskyddsmyndighetens nya regler att förbjuda levande betesfisk. Sedan urminnes tider har människor utnyttjat djur och fiskar för att skaffa mat. Traditioner har skapats och livsmönster utformats. Men allt sådant betyder väldigt lite när en myndighet styrd av Matz Hammarström, en gammal miljöpartist som anställt personer från Djurens rätt, lägger ett akademiskt och etiskt perspektiv på människors livsstil.
Nyligen drev samma myndighet tillsammans med regeringen och dess stödpartier igenom nya regler för uppfödning av mink. Genom att lägga till att minkarna ska kunna utöva sitt naturliga beteende, vilket i en första anblick kan anses som klokt, omöjliggjordes hela näringen.

Myndighetens iver över att pådyvla människor i landet sin syn på djur och livsbetingelser är påtaglig. Att få använda fiskkrokar som fastnar i fiskens mun, eller nät där fiskar fastnar och dör känns plötsligt hotat. Lägger vi sedan till att djuren ska kunna utöva sina naturliga beteenden kommer säkerligen all grisuppfödning kräva möjligheter till att böka, hönorna ska kunna sprätta. Men djurskyddseliten visar ingen förståelse för invanda traditioner och livsstilar. Men ett lands demokrati bör väl ändå ha ett mått av folklig förankring. Den senaste regeln från Djurskyddsmyndigheten saknar detta. Vi måste lära oss att människan inte alltid är snäll mot djur. Vi har inga betänkligheter att installera elektroniska myggfångare och vi strör ut gift för att ta död på insekter och råttor.
Är det rätt ur ett etiskt perspektiv? Kanske inte, men naturen och livsbetingelserna är inte alltid snälla eller rätt ur ett etiskt perspektiv. När en räv dödar ett rådjur tar ett sådant förlopp sällan kortare tid än tio minuter. Detta är ett naturligt beteende, men inte är det snällt.

Eftersom människan är en del av naturen är vi inte heller alltid snälla – även om det är vår
ambition. Att sedan alla människor vill att
djuren ska ha bra liv och inte utsättas för onödigt lidande är en självklarhet. Men det måste finnas proportioner. Nu saknas vett och sans.