Den kungliga förlovningen uppmärksammas nu stort i media och monarkin och dess framtid diskuteras livligt. Det är då ytterst märkligt att konstatera något som tydligen gått riksdagen och de flesta statsvetare, historiker och jurister förbi, nämligen att Sveriges statschef inte finns med i inledningen till Lissabonfördraget, som nästan alla EU:s medlemsländer inklusive Sverige nu godkänt. Alla de andra 26 EU-ländernas statschefer omnämns men inte Sveriges statschef. Sverige däremot omnämns med orden ”Konungariket Sveriges Regering”. I detta fall följer Sverige inte internationell rätt.

Det är här inte alls fråga om att statschefer ska skriva under fördragen; det gör i allmänhet ländernas stats- och utrikesministrar (några undantag finns, till exempel har faktiskt Frankrikes, Cyperns, Lettlands, Litauens och Rumäniens presidenter skrivit under Lissabonfördraget). Men en statschef är enligt internationell rätt en symbol och den främsta representanten för ett land. Därför är det naturligt för alla EU:s medlemsländer (utom Sverige!) att deras statschefer nämns i inledningen av EU:s grundläggande fördrag. Statscheferna ska inte själva besluta om något eller skriva under något. Det hela har inget att göra med deras nationella makt. De kan ha hur mycket och hur litet makt som helst men de har det gemensamt att de symboliserar sitt land.

De andra länderna i EU måste ha förundrats när svenska regeringstjänstemän anmält till EU:s institutioner i Bryssel att kungen inte ska stå med i EU:s Lissabonfördrag. Detta har motiverats med att kungen inte har någon makt enligt vår grundlag utan att det är regeringen som ingår fördrag. Sveriges statschef har bara representativa funktioner.

Det är visserligen riktigt. Men kungen är enligt vår grundlag statschef och representerar Sverige. Hans uppgifter ligger på det representativa och ceremoniella planet. Detta gäller som sagt också enligt internationell rätt och detta bör naturligtvis respekteras.

Man kan undra hur situationen skulle ha varit om Sveriges statschef vore en president? Skulle han/hon då stå med i fördragen tillsammans med de andra statscheferna? Det lär vi förhoppningsvis aldrig få reda på.

Men när EU:s grundfördrag ändras igen (för det kommer att ske) bör regeringen se till att Sveriges statschef står med. För vi vill väl inte låta övriga Europa och världen tro att jobbet som svensk statschef är vakant?