Med stigande förvåning tog jag del av justitieutskottets ordförande Thomas Bodströms ­uttalanden om FRA-lagen (Expressen 30 juni). ”Min huvudkritik är att lagen måste avgränsas så att oskyldiga människor inte drabbas. Den här lagen handlar om allas telefonsamtal, allas mejl.” Thomas Bodström uppger ”att alliansen vet att när socialdemokraterna kommer till makten så river vi upp lagen”.

När jag arbetade som tjänsteman för folkpartiet i Europaparlamentet bevakade jag datalagringsdirektivet som Thomas Bodström under sin tid som Sveriges justitieminister var en av initiativtagarna till. Han gjorde sig känd som en av de mest pådrivande europeiska politikerna för direktivets genomförande och blev också inbjuden till Europaparlamentet för att motivera initiativet.

Datalagringsdirektivet medför en skyldighet för telefoni- och Internetleverantörer att lagra abonnentinformation i minst ett och högst tre år.

Telefonidata som visar varifrån, när och till vem en person ringer ska lagras, även sms. IP-adresser och avsändare och mottagare av e-postmeddelanden ska sparas.

Förslaget utsattes för massiv kritik. Europeiska datatillsynsmannen bedömde förslaget som kränkande för den personliga integriteten och inte förenligt med Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

När Europaparlamentet röstade igenom förslaget 2005 blev röstsiffrorna 378 för, 197 emot och 30 nedlagda. Socialdemokraterna var de enda svenska europaparlamentarikerna som röstade för direktivet som berör nästan en halv miljard EU-medborgare.

I ett pressmeddelande med rubriken Bra att beslut om datalagring är i hamn hävdar europaparlamentariker Inger Segelström (s) att lagring av medborgarnas kommunikation ger Europas brottsbekämpande myndigheter ett modernt och effektivt redskap.

Det framstår som allt mer nödvändigt att trovärdighet i värderingar blir centralt i svenskt politiskt ledarskap om vi vill undvika ökat politikerförakt.

Värderingar vinner valet 2010.