Ponera att du blir sjuk och måste söka vård. Att du kommer till en vårdavdelning på en av landets sjukhus och ligger i en sal med flera patienter. Solen skiner in genom persiennerna och en lätt knackning hörs på dörren. In kommer en vitklädd människa med ett stort leende. Du får hjälp med allt du för tillfället inte kan göra och eftersom du inte kan röra dig så bra serveras frukosten på en bricka. Frågor ställs om hur du mår, om du har ont och om du har sovit gott. Ett dropp kopplas till kanylen i armen och tabletter i en liten burk ställs framför dig. Du får veta att medicinerna är starka och kan ge en del biverkningar men att du ska hållas under uppsikt.

”När kommer doktorn?” frågar du din samarit. Eftersom du har många frågor till läkaren ser du fram emot besöket. Sjuksköterskan förklarar med ledsen blick att läkaren inte kommer att besöka dig i dag, men frågar hur du mår och om det finns frågor som kan besvaras här och nu. Du frågar varför du har ont, hur du kan få hjälp, varför du ska göra undersökningar och sköterskan svarar grundligt på dina frågor. Du frågar om du kan få träffa läkaren i morgon, men får svaret att inga läkare finns att tillgå på helgerna och att det då är sjuksköterskorna som har ansvaret.

Om några månader tar ett tusental sjuksköterskestudenter i landet examen. Med höga förväntningar kastar vi oss ut på arbetsmarknaden men märker ganska snart att det vi lärt oss och det vi brinner för är väldigt lågt värderat i samhället. Landstingen står med öppna armar och trumfkorten på handen. Studenterna tror sig ha dåliga möjligheter och fogar sig därför till landstingens villkor. Men nu har sjuksköterskestudenter över hela landet beslutat sig för att kräva en lön som motsvarar kandidatexamen och legitimation. I tre år har vi studerat anatomi, fysiologi, läkemedelsräkning och läkemedelsbiverkningar, etiska värdegrunder och mänskliga värderingar.

Ingångslönen skiftar beroende på landsting men börjar vid 17 000 kronor, och löneutvecklingen är under all kritik. De senaste åren har sjuksköterskornas reella löneutveckling varit lägre än inflationen. Historiskt har yrket setts som ett kall, något man är ämnad att göra och inte behöver få betalt för. I  dag lever vi på 2000-talet, och ingen vill längre arbeta ideellt. Nu begär vi en värdig lön vid vår första anställning, vilket vi anser vara 23 000 kronor.

Vi vill visa på sjuksköterskans centrala roll i vården, samt stärka yrkets status så att den motsvarar det ansvar som vi faktiskt kommer att få.

Emma Brulin
Sofia Björk
sjuksköterskestudenter
Umeå universitet