Sven Tumba försvann aldrig ur synfältet. Från tidigt 1950-tal till långt in på det nya millenniet var han alltid aktuell. Han var en evig entreprenör. Allt han rörde vid blev rubriker.

Sven Tumba skapade inte svensk ishockey, men utan honom hade hans sport inte så snabbt blivit en angelägenhet för det svenska folket. Han var en av dem som gjorde Tre Kronor till en stor nationell angelägenhet. Utan honom hade den legendariske Lennart Hyland aldrig kunnat prestera så lysande radioreferat.

Innan Tumba skred ut på svenska rinkar fanns det ingen som hade verklig fart på skridskorna. Han åkte inte, han löpte fram på isen i väldiga skär, som fick motståndarna att verka nästan efterblivna. Långt efter kom de i varje fall nästan alltid. Hans puckkontroll var ofelbar, hans dribblingsförmåga suverän och finterna gick ständigt hem.

Hans kärlek till ishockeyn var stor och han älskade pucken ännu mer. Där fanns hans enda svaga punkt: Han hade svårt för att släppa ifrån sig pucken, men passningsbristen förläts, eftersom han gjorde så många mål på egen hand.

Passningsbristen förläts, eftersom han gjorde så många mål på egen hand.

SvD:s Sune Sylvén

Samtidigt som Sven Tumba var en av de första riktigt moderna svenska idrottsmännen, tyngdes hans karriär av den gamla tidens villkor. Amatörhyckleriet frodades, först 1958 accepterades utlandsproffs i svenska fotbollslandslaget. På Tumbas aktiva tid var NHL knappast en realistisk möjlighet, även om han gjorde en kort transatlantisk visit.

De stora svenska lagidrotterna, fotboll och ishockey, hade inte råd med proffs, även om kraven på de aktiva ständigt stegrades. Samtidigt levde idyllen kvar, på annat sätt kan det inte förklaras att en spelare som Tumba (och många andra) utan problem växlade toppidrott med årstiderna. Ena veckan fotbollsallsvenskan, nästa högsta hockeyserien. I dag skulle en tränare i motsvarande situation riskera hjärtslag.

Sven Tumba blev svensk mästare i både ishockey och fotboll, även om den senare sporten förblev något av en bisak. I båda sporterna liksom alla skeden av hans offentliga liv, präglades Sven Tumba av en oförbrännerlig och inspirerande optimism. Han satte lika hög fart på rinken som på gräsmattan, inga hinder var för svåra. Och humorn var alltid med i spelet.

Likadant i golf, en sport som länge betraktades som en angelägenhet för små klaner med whiskey i blick. Sven Tumba fick smak för golfen, blev en spelande toppkraft, men också en enastående inspiratör. Han insåg snabbt golfens då dolda potential. Med sin friska optimism vidgade han en smal sport, som numera är en av de största svenska. Det var ingen liten bragd .

Kan en ny Sven Tumba dyka upp? Jag skulle vilja svara jakande, men den miljö ur vilken Tumba kom finns inte längre. Idrotten har blivit alltför strömlinjeformad, managerstyrd och genomanalyserad. En ny Tumba skulle avvisas i porten.

Men Sven Tumba glömmer vi aldrig.