Vad beror lågkonjunkturen egentligen på? Tillgång på insatsvaror, energi och arbetskraft är ju inte mindre än för sex månader sedan! Även penningmängden är i stort sett densamma!
Konjunkturen drivs av efterfrågan, inte av någon mystisk extern faktor!
Om vi konsumerar mindre har tillverkningsindustrin och tjänstesektorn mindre att göra. Även om vi investerar i våra industrier så påverkar det inte konjunkturen i nämnvärd grad.
Vad är då orsaken till att vi börjar köpa mindre och att tendensen, via ett flockbeteende förstärks och minskar konsumtionen ytterligare? Svaret ligger i psykologiska faktorer och inte i några reella, materiella faktorer!
Drivkrafter för en lågkonjunktur är negativa prognoser om framtiden.
Några exempel: Konjunkturinstitutet spår en kraftig nedgång. Handelsbanken spår sex dåliga kvartal och en arbetslöshet på tio procent. AMS spår en ökning av antal arbetslösa med 145 000 de närmaste två åren. Effekten blir att konsumenterna börjar spara, efterfrågan på varor och tjänster minskar, industrin får mindre att göra. Följden blir ett accelererande förlopp som startades av självuppfyllande prognoser!
Vad kan man göra? Svar: ge konsumenterna trygghet, framtidstro och drivkrafter för att börja handla!
Skattesänkningar, som ger mer i ”plånboken”, är kanske bra men många väljer att spara i stället för att konsumera om man inte har framtidstro.
Stimulansåtgärder skall det vara sådana som direkt är kopplade till ökad konsumtion och inte ger utrymme för sparande?
Varför inte slopa momsen under sex månader? Våra politiker borde ta fasta på lågkonjunkturens verkliga orsaker – det vill säga att det är vi konsumenter som styr och att det inte finns några reella, fysiska orsaker.
Diskutera med psykologer och beteendevetare (inte med ekonomer) om hur man skall åstadkomma en positiv attitydförändring och förvandla lågkonjunkturen till högkonjunktur!
