Återigen avslöjar Kent Ekeroth och Sverigedemokraterna med all önskvärd tydlighet sin unkna människosyn. Denna människosyn har ett tema som går igen i stora delar av deras politik: det finns oönskade människor och dessa människor ska rensas bort.
Är det enklare att distansera sig från en människa som inte riktigt ser ut som en själv?
Björn Lindgren
De flesta människor vet att det är sopor vi ska sortera – inte människor. De flesta vet att det är skräp vi ska rensa bort från gatorna – inte människor. När Kent Ekeroth pratar om att tiggare ”förstör gatubilden”, och sedan framför att vi faktiskt har regler för hur byggnader ska skötas och att det därför är rimligt att ha regler för vilka människor vi vill se på gatorna, börjar jag undra vilket värde Ekeroth egentligen sätter på sina medmänniskor. Ska allt som råkar irritera Ekeroth på sin färd genom staden rensas bort, oavsett om det rör sig om klotter på en fasad, skräp i en park eller en utsatt människa på tunnelbanan som ber om pengar?
När vi slutar att se människor som människor och istället börjar prata om ”störande moment” är vi riktigt farligt ute. Kan det vara så att den avhumanisering av människor som försiggår i Sverigedemokraternas tankevärld förstärks, eller till och med orsakas, av att det är vissa etniska minoriteter vi pratar om? Är det enklare att distansera sig från en människa som inte riktigt ser ut som en själv och som talar ett annat språk? Jag är övertygad om att svaret på dessa två frågor är ja. Vad anser du, Kent Ekeroth?
Vidare påstår Ekeroth att tiggeriet till stor del är ett invandrarfenomen. Jag skulle vilja uppmuntra till en historisk tillbakablick: hur många tiggare kan det ha funnits på exempelvis Stockholms gator år 1811? Skulle Ekeroth försöka påstå att tiggeriet var ett ”invandrarfenomen” även då?
Tiggeri är ett symptom på fattigdom och ingenting annat. Det är hemskt att så många människor idag är i den situationen att de känner att de måste tigga om pengar. Men vill man göra något åt detta är ett förbud mot själva tiggeriet ungefär lika smart som att i ett försök att minska sjukdomens skadeverkningar förbjuda cancer.
Självklart ska vi arbeta kraftfullt för att motverka människohandel, men att förbjuda tiggeri är helt fel väg att gå. Istället för att hitta syndabockar att slänga vårt dåliga samvete på borde vi arbeta förebyggande för att minska fattigdom, missbruk och sociala problem både i Sverige och i resten av världen. Hur ser Sverigedemokraternas förslag ut på dessa områden?
BJÖRN LINDGREN
språkrör Grön Ungdom
