I morse såg jag en annons i tunnelbanan som väckte mig ur morgondvalan. Det var Ur & Penn som annonserade sina julklappspaket för män och kvinnor. Och för pojkar och flickor. Män skulle man ge en klocka och en miniräknare. Kvinnan skulle få en klocka och smycken. Pojken skulle man ge en sparbössa med kombinationslås och en klocka. Vad tror du flickan skulle få? Just det, en klocka och smycken.
Det var då det slog mig. Det är de små sakerna som påverkar oss. Flickan skulle vara vacker, flärdfull och därför önska sig smycken. Pojken skulle vara förnuftig, lära sig att planera för sin framtid och därför få en sparbössa med kombinationslås. Mannen skulle räkna på familjens ekonomi, medan kvinnan bara skulle vara snygg. Hur gammalmodiga är inte de könsrollerna? Men bidrar vi inte alla till att befästa dem?
Annonsen fick mig att tänka på hantverkaren jag skulle anlita för flera år sedan. Vi skakade hand på vårt avtal. ”Ett vitt handslag kan man lita på”, sade han då. Vad menar du med det? undrade jag, något besvärad av kommentaren. Menade han att uppdraget var säkrare eftersom det var med moms och kvitto, eller hänvisade han till att jag var blond och vithyad? ”Äsch, det är bara så’nt man säger”, svarade hantverkaren. Men är ”så’nt man säger” lika betydelselöst för dig som det är för någon annan? Hur betydelselöst är ett nedvärderande ”bögskämt” sagt i en grupp där en ännu inte öppet homosexuell person finns med? Och hur betydelselöst tror du det känns att bli kallad för ”hora” så där lite till vardags i skolan?
Jag tror att vi måste tänka oss för om vi vill förändra inbitna könsroller och skapa oss ett mer tolerant samhälle. De små sakerna (som annonsen för Ur & Penn), och ”så’nt man säger” spelar en viktig roll. Jag säger inte att man inte får skämta om något, humor kan vara ett bra sätt att ta upp ett viktigt ämne, men tanklösa kommentarer som sårar – det är skillnad. Det är lätt att slänga ur sig något slentrianmässigt och hänga med i jargongen. Tänk efter först. Låt bli. Eller kanske till och med säg till. För det är genom de små sakerna i vardagen vi ändrar våra egna och varandras attityder. Det som blir våra normer, och som skapar våra fördomar. Jag är själv präglad av dem, men vill inte vara deras offer.
Fredrika Berg
Stockholm
