Sjukhussjukan – det vill säga infektioner som uppstår under sjukhusvård – och som till stor del har sin grund i sjukvårdspersonalens bristande respekt för behovet av en gedigen handhygien har på ett synnerligen oroväckande sätt reducerat patientsäkerheten. Svårbehandlade stafylokockinfektioner kan för patienten leda till livslångt lidande framför allt om den drabbandes immunförsvar är starkt underminerat. Det har också inträffat att sjukhussjukan fått så allvarliga konsekvenser att den kommit att fungera som dödsorsak. Nyligen fick vi via media besked om att spädbarn som vårdats på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna avlidit till följd av den svårbehandlade sjukhussjukan.

En fråga man i det här sammanhanget måste ställa sig är hur grundligt man under läkarutbildningen får klart för sig nödvändigheten av en gedigen och välplanerad sjukhushygien. Givetvis finns det fler samverkande faktorer utöver bristande handhygien som ligger till grund för uppkomsten av sjukhussjukan. Läkarnas tjänstedräkt – de vita byxorna och rockarna – har av experter klassats som olämpliga ur hygiensyn – liksom också fingerprydnader av olika slag.

När vi idag hör talas om den allvarliga bristen på hygien inom sjukvården och de därav katastrofala följderna är det enligt mitt förmenande i hög grad lämpligt att sända en tacksamhetens tanke till den ungerske läkaren och professorn i obstetrik – det vill säga förlossningskonst – Ignaz Philipp Semmelweis som levde under åren 1818-1865. Han räknas till de stora pionjärerna i medicinens historia för sin upptäckt av sambandet mellan bristande hygien och barnsängsfeber.

Dödligheten var stor bland patienterna vid ett av Wiens barnbördshus där bakteriesmittan ofta spreds av läkare som deltagit i obduktioner – men reducerades starkt sedan Semmelweis infört sträng hygien på förlossningsavdelningen, exempelvis genom handtvättning med tvål och vatten. Resultatet fick avgörande betydelse för den moderna antiseptiken.

Något att ha i åtanke för vår tids sjukhuspersonal.