Oavsett hur mycket elenergi vi behöver så finns det viktiga saker att ta hänsyn till som jag tycker man glömmer i debatten. Hur farlig är kärnkraften och hur länge är den farlig?
Vi bortser från farligheten i driften: ”För det händer väl inte mig, och förresten har det redan hänt olyckor, och dessutom varit väldigt nära att hända, så det ska väl inte hända igen”.
Jag bodde i Gävle när Tjernobylolyckan inträffade, och det var en förskräcklig rädsla. Vår bebis fick inte vara på marken, kläder slängdes och man skulle inte kunna plocka svamp eller bär på överskådlig tid.
Men det man alltid glömmer är avfallet. Det radioaktiva avfallet är farligt väldigt länge. Brytningen av uran är också så farlig att den måste skötas av fjärrstyrda robotar.
Jag har lärt mig att avfallet är farligt och måste vaktas i tusen år men nu har jag läst att kärnkraftsindustrin via SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB) hävdar att det högaktiva avfallet är ofarligt efter hundra tusen år.
Men det finns de som hävdar att det är farligt betydligt längre.
Man kan tycka att det inte spelar någon roll om ofarlighetsgränsen ligger hundratusen år bort eller längre. Vem lever då?
Men ur etisk synvinkel borde det vara självklart att det högaktiva avfallet kan flyttas om det skulle hända något oförutsett de närmaste hundratusen åren eller mera. Då skulle man behöva en annan förvaringsmetod än den som SKB nu förordar.
Oavsett om det är ofarligt efter hundra tusen år eller längre undrar jag om vi har rätt att lagra och vakta avfallet i berggrunden så länge för våra kommande generationer. Vad händer när berget börjar röra på sig? Det har varit jordbävningar även i vår närhet.
Kärnkraften kan inte försvaras så länge vi inte kan hantera den hela vägen.
Uranet är en ändlig, begränsad och farlig råvara och kärnkraften hindrar förnybar energi att komma på riktigt.
