Varför framställs det som en sensation att någon man inte känner kan läsa ens e-post eller övervaka vår kommunikation? Länge har det varit så att all radiokommunikation kan avlyssnas. Mobiltelefonsamtal spåras på ett ögonblick och man kan inte bara höra vad två personer pratar om, utan därtill ta reda på var de befinner sig geografiskt. Arbetsgivare har rätt att bevaka sina anställdas mejlkorrespondens nästan utan inskränkningar.

Över internet sprids spionprogram och förmodligen har många datoranvändare ovetande råkat ut för inkräktare som – på distans – kan ta sig in i privatpersoners datorer och åstadkomma skada med hjälp av virus, eller kränka individens integritet på andra och värre sätt. En del saker man kan råka få se på internetsajten Youtube är knappast publicerade där av respekt för individers privatliv.

Debatten som uppstått är förståelig. Alla nya lagförslag borde debatteras och granskas kritiskt. Men ju mångsidigare en debatt är, desto mer borde det bidra till att ny lagstiftning ska fungera väl. Frågan är dock om mediedebatten kring en ny FRA-lagstiftning varit så mångsidig som den borde. Är det inte att gå väl långt att ge den föreslagna lagen någon sorts ”skurkstämpel”? Det låter mer ärligt att öppet upplysa om att all kommunikation via internet kan avlyssnas av en statlig myndighet, än att det görs i hemlighet och utan kontroll. Det kanske behövs en polis på internet, som en motvikt till den totala laglöshet som verkar råda i dag?

Google aviserar att de tänker flytta sina servrar från Sverige. Vad sägs om att placera dem i USA i stället? Med ett stort stänk av ironi tillfogar jag då att där blir de säkert inte avlyssnade. Kanske är det så att Norge, Danmark eller Finland inte funderar över någon som helst myndighetsinsyn i framtidens datorkommunikation? Tillåt mig tvivla.

Jag kan inte låta bli att tycka att det finns en ideologisk vinkling av debatten, så att vi alla ska bli överens om hur dumma de där typerna på FRA är. Nej, mer fakta och mindre propaganda, tack!

Christer Erlandsson
Järna