Insändaren med rubriken ”Skriv inte ut narkotika till barn” (Synpunkt 14/4), innehåller - milt uttryckt - många missuppfattningar. Sannolikt skulle inte författaren givit sig in i en diskussion om det gällt barn med diabetes och behov av insulin eller barn med astma i behov av särskild medicinering.
När det gäller funktionsnedsättningar med beteendemässiga symtom är kunskapen på många håll i samhället bristfällig. Det Janne Larsson benämner ”oönskat beteende” är en vilseledande term för den funktionsnedsättning, som innefattar betydande svårigheter med koncentration. Karaktäristiska symtom vid stora koncentrationsproblem är bland annat svårigheter att hålla kvar uppmärksamheten vid mentalt ansträngande uppgifter, en påtaglig lättstördhet av utifrån kommande intryck och ett begränsat korttidsminne.
Flertalet med denna typ av koncentrations- svårigheter har också en ökad aktivitetsgrad eller rastlöshet och en impulsivitet. En del kan dock vara snarast passiva, lite drömmande. Den amerikanska
beteckningen för dessa symtomkombinationer är Attention deficit hyperactivity disorder (adhd).
Det finns omfattande litteratur om den medicinska bakgrunden till adhd och dopaminets roll. Signalämnet, vars betydelse upptäcktes av den svenske nobelpristagaren Arvid Carlsson!
Grunden för att hjälpa barn med adhd är att vuxna förstår att barnet har problem med just de funktioner som beskrivits ovan. Dagens skola med ökade krav på att ”forska” och att självständigt söka kunskap försvårar situationen för dessa barn och ungdomar. De behöver i stället få ett ökat ”stöd för tanken” - till exempel i form av ledtrådar och hjälp med planering. Barn och ungdomar med svår adhd kan ha stor nytta av att som tillägg till pedagogiska insatser få medicinering. Det finns lång erfarenhet av sådan behandling. Att kalla medicinerna för narkotika är fel. De doser som ges är mycket låga - ca 100 gånger lägre än vad som skulle mot- svara en narkotikados. Medicinerna är inte beroendeframkallande och har mycket få
biverkningar.
Medicinering sköts av läkare med särskild erfarenhet av just sådan behandling. Barnen följs noga upp för att bästa medicindos skall kunna ges. Medicinering kan påtagligt förbättra barnets fungerande och livskvalitet.
Vi borde oftare fråga oss vad som händer med de barn och ungdomar, som skulle behöva medicin, men som av olika skäl inte får den möjligheten.
