Jag är väldigt småborgerlig, sade Woody Allen stolt på sin 75-årsdag den 1 december. I en SVT-intervju med Fredrik Skavlan berättade han om sitt inrutade liv med hårt arbete, stillsamt familjeliv och tv-basketboll. Sex and The City-ego-livsstilen är på väg ut, inte bara i New York.
Småborgerlighetens bästa tid är nu.
Woody Allen är en stor beundrare av Ingmar Bergman; de förenas i sina skildringar av den borgerliga medelklassens inre familjeliv. Deras filmer är märkvärdigt opolitiska, trots att de ofta skapades när det privata skulle vara politiskt. Det är svårt att ringa in Allen och Bergman i en ideologi. Kanske för att den borgerliga medelklass de skildrar saknar en övergripande ideologi, den formas av... privata värderingar?
– Vi Ekdahlare vill inte genomskåda världen, vi ger tusan i de stora sammanhangen. Vi vill leva i den lilla världen, säger restaurangdirektören Gustav Adolf ”Gusten” Ekdahl i Bergmans oscarsbelönade Fanny och Alexander (1981).
Gustens bror, teaterdirektören Oscar, hyllar också den lilla världen; den är ”ett litet rum av ordning, reda, omsorg och kärlek” och ska ”spegla den stora världen så att vi förstår den lite bättre...”
Familjen Ekdahl är arketypen för den borgerliga medelklass som blomstrade vid industrialismens genombrott i Sverige vid förra sekelskiftet (filmen utspelar sig 1907). Klanen är ett miniatyrsamhälle, som hanterar ond bråd död, otrohet och skulder utan socialtjänst och försäkringskassa. Vi minns alla julfirandet i farmor Ekdahls paradvåning. Fanny-och-Alexander-julen har blivit ett borgerligt kulturarv. I dagens tjänstesamhälle, där den småborgerliga medelklassen är den nya arbetarklassen, är vi alla Ekdahlare.
Bergman låter Gusten och Oscar Ekdahl skissa på ett borgerligt manifest som borde bilda basen i Det nya borgerliga uppdraget: ett opolitiskt privatliv. Istället för att ropa på mer ideologi borde vi lyssna på Ekdahlarna. Hur kan vi skydda den lilla världen från feminismen, socialismen och andra -ismer som har idéer om hur vi ska leva? Globaliseringen ökar behovet av ett tryggt, solidariskt privatbasläger.
Uttrycket den lilla världen är mest känt från sociologen Hans Zetterbergs samhällsanalys, som under en tid på 1990-talet påverkade Moderaterna. Kanske inspirerades han av Bergman, eller var det tvärtom?
En ideologi är 90 procent tolkning av verkligheten och tio procent värderingar, lär Herbert Tingsten ha sagt. Eftersom verkligheten ständigt förändras (ny teknik, ny kunskap), måste också ideologier förändras.
Förändras eller dö, sade Reinfeldt till De gamla moderaterna och deras nyliberala systemskifte. När han skickar De nya moderaterna till äldreboenden, dagis och stormarknader lever han efter Tingstens pragmatism. Val vinns på att anpassa ideologin till verkligheten, inte tvärtom. När konkreta mål formuleras (som budgettaket) blir politiken begriplig.
”Världen och verkligheten måste vara fattbar, så vi med gott samvete kan klaga över enformigheten”, sammanfattar småborgaren Gusten Ekdahl.
God jul, Ekdahlare!
Elise Claeson är socionom och fri skribent. eliseclaeson@hotmail.com
