Maria Wetterstrand.
Foto: Karin Grip
Mona Sahlin ledde Socialdemokraterna till det sämsta valresultatet i historien. Därefter krävdes bara ett välriktat slag – uppgörelsen om Afghanistan – för att det rödgröna samarbetet skulle spricka som en dåligt limmad piñata.
Miljöpartiet gjorde sitt bästa val någonsin, men fick ingenting för det.
Så såg det ut på riksplanet. Annat är det på kommunal nivå.
I 260 av landets 290 kommuner är förhandlingarna om makten klara. Dagens Samhälle, omistlig för den som vill följa utvecklingen i kommuner och landsting, redovisar i senaste numret hur det har gått.
De rödgröna blomstrar i kommunerna. Nästan dubbelt så många kommuner som under förra mandatperioden regeras nu rödgrönt. Men det är inte hela sanningen.
Det är Miljöpartiet som är vinnaren. I 23 kommuner skiftar makten från höger till vänster. I 15 av dem tack vare att Miljöpartiet stöder vänstern.
I 12 kommuner går makten från vänster till höger – i 8 fall för att MP går ihop med de borgerliga. Antalet kommuner vari MP är representerat i styret stiger från 59 till 85.
Man kan kalla det pragmatism, opportunism, eller bara sunt förnuft. Hur som helst visar det sig att när Miljöpartiet sätter resultaten, eller åtminstone makten, framför allt, uppnås ett hittills aldrig skådat inflytande.
Det är lika i landstingen. Nu ingår MP i 16 landstingsledningar, mot tidigare 11.
Att tvingas in i den röda fållan, med ett handlingsförlamat socialdemokratiskt parti och med ett oreformerat vänsterparti, har inte gynnat MP.
Kritiken har varit hård mot Mona Sahlin för att hon initierade samarbetet och övergav fantasierna om en självständigt statsbärande socialdemokrati. Men Sahlin var tvungen. Miljöpartiet gick in i koalitionen frivilligt. Och när man nu ser MP:s framgångar på kommunal nivå, där man undvikit vänsterns tvångströja, framstår det alltmer som ett misstag.
Nästa år byter Miljöpartiet språkrör, eftersom partiets stadgar kräver det. Efterträdarna behöver inte vara bundna av Peter Erikssons och Maria Wetterstrands handslag med vänstern.
Ett grönt parti som strävar efter inflytande har inget att vinna på att kedja fast sig vid en socialdemokrati som av allt att döma fortsätter att sjunka mot botten.







