Vore det lika tyst om Kinnunen varit moderat?

Jan Guillou reflekterade i sin kolumn i söndagens Aftonbladet kring varför så lite uppmärksamhet omgärdat misshandeln som en flock vänsterextremister utförde mot Sverigedemokraternas pressekreterare och hans flickvän.

Guillou ber läsaren att göra ett tankeexperiment och fundera över om samma tystnad skulle rått om det vore Moderaternas pressekreterare det gällde. Troligen skulle det bli betydligt mer rabalder. Hade sedan våldet varit utfört av några högerextremister, hade händelsen varit i mediefokus i veckor.

Det är jämt så att extremvänstern ses som ädlare och mysigare än högerextremister. Men dessa rödskägg är inga ulltussar och velourbrallor. Den extrema vänstern har på senare tid utmärkt sig allt mer och organisationer som Antifascistisk aktion och Revolutionär front drar sig inte för att ta till våld.

Vidare har vi nyligen sett demonstrationer som ständigt urartar och som skrämmer upp vanligt folk, misshandelsfall av politiska motståndare och i förra veckan uppdagades vapengömman i Alvik med vapen en masse .

Igår tillkännagavs domarna mot de kvinnor som deltog i misshandeln av sverigedemokraten Martin Kinnunen och hans flickvän. De fälls för misshandeln mot Kinnunens flickvän.

Södertörns tingsrätt understryker allvaret i det begångna brottet – att det handlade om av flera personer planlagt våld. Misshandeln av Kinnunen kunde inte bindas till någon av de kvinnor som fälls för brotten mot flickvännen.

Således går hans förövare fortfarande fria. Fängelse i knappt två år blev domen för den av kvinnorna som tingsrätten ansågs ha varit mest delaktig i den grova misshandeln.

Uppriktigt sagt är straffet alldeles för lindrigt. Det kan man förvisso knappast klandra domstolen för, utan det får de ansvariga politikerna stå till svars för.

I Sverige borde sådant beteende, inte minst för att det just handlar om ett planlagt attentat – bestraffas hårdare än så. Inte nog med att Kinnunen och dennes flickvän säkert kommer att få men av detta, dåd av denna kaliber gör att människor drar sig för att säga sin åsikt och gå ut. Människor blir helt enkelt rädda.

I sin kolumn gav Jan Guillou en rejäl käftsmäll åt den politiskt accepterade vänstern med uppmaningen att ta avstånd från de vänsterextrema och deras våld.

”När exempelvis Lars Ohly går i samma demonstration som en formation svartklädda och maskerade ’autonoma’ (vilket inträffade i Malmö senast) så blir han inte särskilt trovärdig när han efteråt uttrycker sin förvåning över att förbrytarligorna tog till våld. Eftersom det var enbart därför de infunnit sig.”

Inte nog med att de deltar i samma demonstrationer, de politiska målen och den uppskruvade retoriken har den politiskt accepterade vänstern gemensamt med de röda extremistbanden.

Det är dags att ta fram kvasten ur den skelettfyllda garderoben i partihögkvarteret och sopa rent – för inte är det väl okej att handgripligen ge sig på sina politiska meningsmotståndare?