Spara eller inte spara? Är det verkligen frågan? Den boomande ekonomin i Litauen gick in i väggen när finanskrisen slog till 2008. Nu är man på rätt väg. Budgetunderskottet är under kontroll. Ekonomin växte med 5,8 procent 2011 och prognoserna (som förstås också här är osäkra) för de närmaste åren går också på plus. Arbetslösheten är hög men minskar.

Litauen är ett exempel på att det går att vända en negativ utveckling genom åtstramning.

Frågan är nu om en ny regering efter parlamentsvalet i söndags ska förslösa det som har vunnits under åren av strikt krispolitik som bland annat inneburit lönesänkningar för offentliganställda, försämrade pensioner och högre skatter. Visserligen är inte valet avslutat men det mesta tyder på att den konservative premiärministern Andrius Kubilius får lämna jobbet.

Med budskapet att åtstramning inte är ett framgångsrecept ser det populistiska Arbetarpartiet (vars ledare tvingades avgå som minister 2006 bland annat på grund av sin koppling till Ryssland) ut att bli valvinnare. Det kan göra sällskap i en koalitionsregering med valtvåan Socialdemokraterna och fyran Lag och ordning (vars ledare under sin tid som president ställdes inför riksrätt 2004).

Polen drabbades inte alls lika hårt 2008 men har med en milt åtstramande politik och strukturreformer fått ned budgetunderskottet till en mycket hanterlig nivå. Det märks också på den låga riskpremie som marknaden kräver för att refinansiera den polska statsskulden. Med den grunden som bas kunde premiärminister Donald Tusk nyligen lägga fram ett infrastrukturpaket för att motverka effekterna av eurokrisen.

Att åtstramningspolitiken är fel väg hävdas av långt mer seriösa deltagare i debatten än valvinnarna i Litauen. Stöd för sin sak finner man inte bara genom att bortse från de goda exemplen. Nu senast är det IMF:s World Economic Outlook som spökar: Istället för att lösa krisen kan minskade offentliga utgifter och skattehöjningar ge motsatt effekt genom att slå hårdare än väntat mot tillväxten.

När empirin granskas ( FT 12/10) visar det sig att tvärsäkerheten på flera punkter står på tveksam grund. Om Grekland lyfts bort finns inget case alls. Så frågan är nog inte om utan snarare hur Europa ska spara sig ur skuldkrisen?