Det börjar med att Anders Bergström, som är ordförande i LO:s media- och opinionsutredning säger att det finns gott om förslag på vad LO ska göra med sina ”Aftonbladetpengar”. Han berättar också att LO-förbunden lägger ungefär 350 miljoner på information och opinionsbildning.

Det är bland annat av dessa 350 miljoner skäl som LO utreder sitt mediearbete. Den rapport som presenterades i LO-borgen igår är bara en del, tänkt att ge LO råd om hur man vässar sin påverkansförmåga. Mer kommer senare i vår.

Rapportens titel är Morgondagens opinionsbildning. Hur kan LO nå ökad slagkraft i opinionsbild ningen? En sådan titel kan förleda en del att tro att rapporten handlar om facklig opinionsbildning och informationsspridning. Det gör den inte.

Rapporten analyserar den politiska kommunikationen i valrörelsen. En sådan analys är förstås både relevant och viktig att göra efter ett val. Särskilt om det gick dåligt. Och dåligt måste man ju säga att det gjorde, med tanke på att LO inte fick ett enda riksdagsmandat...

Det faktum att LO inte förmår skilja sig själv från Socialdemokraterna är ett perspektiv som aldrig problematiseras. Detta trots att rapporten handlar om mediebilder, vilka berättelser som får fäste, hur folk uppfattar aktörer och deras budskap osv. Att i ett sådant sammanhang avstå från att undersöka om det finns en negativ effekt av detta politiska äktenskap känns bara som tjocka skygglappar. Vill man inte veta?

En av rapportens rekommendationer är att LO ska vara noga med vilka samarbeten de väljer. Hupp, tänker jag och tror för en sekund att frågan ska adresseras. Snart inser jag emellertid att rådet syftar på det rödgröna samarbetets brister. Tänk! Jag visste inte ens att LO hade ett samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet...

I förbifarten konstateras att förväntningarna på negativa kampanjaner kom på skam, men att LO:s valaffischer utmärkte sig i detta avseende. Jotack, så var det. Inte ens LO:s medlemmar gillade affischerna. I det ogillandet, vågar jag påstå, finns en sån där berättelse. En som LO helst inte vill se eller höra. Visst accepterar medlemmarna ännu banden mellan S och LO, men allt färre anser att det är självklart. Och tilltag som valaffischerna applåderas inte.

En viktig del i Moderaternas förändring och framgång var att man såg sanningen i vitögat gällande bilden av M och arbetade för att förändra den saken. Fler har en sådan läxa att lära.