Statsministern har haft semester och det märks inte bara på solbrännan. Det var med en förnyad ork och kampvilja som Fredrik Reinfeldt sommartalade i Vaxholm igår. Talet går kanhända inte till historien för sin retoriska finess, snarare låg behållningen i ämnesvalen, bredden och i det framtidsinriktade tonfallet.

Med avstamp i den oroväckande utvecklingen i Kaukasus poängterade Reinfeldt vikten av en bra försvarsunderrättelseverksamhet för att kunna förstå världen inte bara genom vad aktörerna själva säger. Krisen som nu har utbrutit tjänar onekligen som ett gott exempel. Osäkerheten kring hur striderna uppstod är stor och de inblandade skyller på varandra.

Att FRA-debatten frustrerat och tärt på statsministern och regeringen har varit tydligt, inte minst genom att man emellanåt valt att hålla sig undan diskussionen. Tidigare i veckan och även igår visades emellertid prov på åtminstone en ökad samtalsvilja från statsministern. Alltid något.

Tärande frustration är för övrigt en god beskrivning av vad FRA-debaclet inneburit för många alliansanhängare. Entusiasmen är förlorad, har jag hört integritetsvänner säga. En del är så besvikna att de villrådigt letar liberala drag hos miljöpartiet eller sneglar mot soffan. Och okej, FRA-debatten har varit desillusionerande, men demokrati handlar inte alltid om att studsa till valurnan med lycklig entusiasm i stegen. När allt kommer omkring är soffan en dålig plats för den som vill något.

Det går att vända frustration i något positivt och moderatledaren verkar ha funnit ett utmärkt sätt att få utlopp för sin – han blickar framåt, vill samla borgerligheten och riktar in sig på oppositionen. Reinfeldt meddelade att han och Mona Sahlin redan har kommit överens om att mötas i debatter i samband med höstens budget. Det borgar för en intressant politisk höst.

S-motståndet mot signalspaning är det få som har någon tilltro till, så här har Sahlin inget trumfkort. Utöver det sitter regeringen med ett överskott och kan, trots sämre tider, se till att leverera såväl framtidsinvesteringar i infrastruktur och forskning som välfärdssatsningar på psykiatrin och de äldre samt en fortsättning på arbetslinjen i form av ytterligare sänkta inkomstskatter.

Under tiden saknas fortfarande ett regeringsalternativ på vänsterkanten. Inte ens inom s finns en klar enighet, vilket sista tidens grälande om bortre parentes i a-kassan bara är ett exempel på. Fortsätter statsministern att vara lika peppad som han var igår har Sahlin ingen enkel uppgift framför sig i höstens debatter.