Jag lyckades undvika Kate Middletons bara bröst i några veckor, tills de dök upp på Sveriges Radios hemsida. Det var programmet Medierna som hade ett inslag om bilderna, illustrerat på nätet med en halvnaken hertiginna av Cambridge från svenska Se & Hörs omslag. Ett misstag, twittrade SR senare, och plockade bort bilden.

Fotona på hertiginnan togs av en paparazzofotograf i ett träd på nära 800 meters avstånd. Ingen vettig människa kan hävda att prinsparet befann sig i en offentlig miljö när hon tog av sig bikinin. De var hemma hos sig, där de bodde under semestern. Något allmänintresse av bilderna på prinsessans bara kropp finns inte.

Ändå är publiceringen förmodligen inte olaglig i Sverige. Vi har inget generellt förbud mot att fota människor i smyg, eller att sprida sådana bilder. I augusti slog Yttrandefrihetskommittén under ledning av Göran Lambertz fast att något skärpt integritetsskydd inte heller behövs i Sverige. Utredningen konstaterade att särskilt integritetskränkande material sällan publiceras, och att de värsta kränkningarna ändå sker utanför det område som skyddas av grundlagen.

Det är visserligen sant att integritetskränkningar oftast förekommer i andra situationer, och även på det området är skyddet svagt. I somras tog Europadomstolen ställning till fallet med en 14-årig flicka i Ludvika, som hade filmats i smyg i duschen av sin styvfar. Hovrätten friade honom med motiveringen att det inte varit meningen att flickan skulle upptäcka kameran. Därmed kunde det heller inte anses vara sexuellt ofredande. Inte heller Europadomstolen kunde ge henne upprättelse i sin dom i juni.

Sådant är rättsläget. Och vi lever ju i dataåldern. Alla har en kamera i fickan. Alla kan skicka ut smygtagna bilder och filmer till miljoner människor på nätet. Oavsett var lagstiftningsarbetet småningom landar kommer det att finnas personer som hänsynslöst sprider kränkande bilder på nätet.

Publiceringen av bilderna på hertiginnan i Se & Hör försvarades av chefredaktör Carina Löfkvist med att de var ”gulliga” och inte ”snuskiga”. Kate Middleton kan inte argumentera mot Carina Löfkvists särskilda känsla för vad som är gulligt, utan måste finna sig i att hamna naken på internet. Läget ställer nya – eller gamla – krav på oss andra.

I tidskriften Fokus kritiseras fotona av Johanna Koljonen, initiativtagare till #prataomdet. Hon har själv tittat på bilderna genom att googla sig fram till omslaget av Closer, den franska tidning som var först med att publicera. ”Driften att se den uppburna avslöjad eller förnedrad är vidrig, men vanlig. (…). Det är därför även jag som har alla möjliga invändningar mot både bilderna och publiceringen ändå tittar – och möjliggör dem genom min egen nyfikenhet.”

”Du kommer också att titta,” skriver hon.

Jaså?

Är man Kate Middleton, eller någon av de tusentals andra som drabbas av sådan nyfikenhet, hoppas man förmodligen att goda människor står emot. Det går kanske inte att hoppas på Carina Löfkvist, däremot kan du och jag och Johanna Koljonen låta bli att googla och titta. Man kan vända bort blicken.