Man kan kalla det en seger för rättvisan eller en rättvis hämnd. Usama bin Ladins offer och deras anhöriga har fått ett slags upprättelse. Men också för framtiden har händelsen betydelse. Efter den amerikanska räden i Abbottabad är den islamistiska terrorismens främste inspiratör och symbol borta.
Det hörs röster som vill spela ned betydelsen av det lyckliga slutet på tio års letande och som menar att Usama bin Ladin inte längre var så viktig för rörelsen. Men den uppfattningen delas inte av det sjuttiotal jurister som demonstrerade i Abbottabad igår: ”Stick, Amerika, stick! Usama bin Ladin är vår hjälte!”
Visst kan det bli en hämndrekyl som momentant leder till ett ökat terrorhot, men på sikt är det al-Qaida som förlorar. Ingen i det löst sammansatta terroristgänget har samma mytiska lyskraft.
På ett annat plan kan betydelsen av terroristens död åskådliggöras av att det uppstår vinnare och förlorare när det storpolitiska kalejdoskopet skakas om.
Till vinnarna hör Barack Obama som efter tio år av amerikanskt sökande efter mästerterroristen kunde ge ordern: Go and get him. Obama lär få bra skjuts i sin kampanj inför presidentvalet 2012. Hoppfulla republikanska utmanare förlorar dessutom ett av sina trumfkort, när de inte längre kan ifrågasätta hans muskler (eller ens hans födelseattest).
Återstår för Obama att skapa tilltro till att han är mannen som klarar ekonomin. Republikanernas första hinder är att hitta en valbar kandidat.
Kungafamiljen i Saudiarabien har visserligen aldrig haft några bekymmer med återval, men de kan andas betydligt lättare när den saudiske miljonärssonen bin Ladin inte längre flåsar i nacken. Hans hat mot USA var stort men det var ännu större mot ”avfällingarna” i kungafamiljen.
Å andra sidan kan kungafamiljen inte – och inte heller andra arabiska diktaturer – lika enkelt spela ut Usama-bin-Ladin-kortet för att motivera förtrycket.
Mulla Omar tillhör otvivelaktigt vinnarna. USA:s intresse för Afghanistan lär inte bli detsamma post festum, vilket gör att hans chanser att komma in i värmen i Kabul ökar många grader.
Det motsatta gäller Afghanistans president Karzai. Han kan bli en förlorare. Han har förstås välkomnat nyheten från Abbottabad, men lär inte se fram mot risken att få dela makten med talibanerna. Risken finns dessutom att han inte blir långlivad.
Mot bakgrund av Usama bin Ladins bostadsort hörs i Indien upprepade vad-var-det-vi-sade. Pakistan är inte att lita på, utan är just en ärkefiende som det inte går att spänna av med.
I Pakistan blossar kinderna på den högsta militära ledningen och ledningen för säkerhetstjänsten, som så många gånger har försäkrat att någon Usama bin Ladin inte finns i landet. Nu ställs de istället inför förnyade anklagelser om att nära ormarna vid sin barm. Alternativt står de inför ett praktfiasko. Pakistan har mycket att bevisa.
Med sin hyllning av den ”bortgångne hjälten” har Hamas bekräftat vad vi redan vet, men det tycks inte göra Hamas till förlorare. Hamas är på väg ut ur kylen – för tillfället hand i hand med president Abbas på Västbanken. Om det verkligen ska få fart på fredsprocessen återstår att se.
