Nej, vi mörkar inte. Hur många gånger har Försvarsmakten tvingats komma med den repliken under de senaste åren? Och snart är det dags igen.

Hösten 1981 grundstötte U137 i Karlskrona skärgård. Det blev upptakten till Sveriges allvarligaste säkerhetspolitiska kris sedan andra världskriget. Nu har vraket av en sovjetisk ubåt av samma whiskeymodell hittats utanför Gotland. Den kan ha sänkts under ubåtsjakt, men det kan också röra sig om en sovjetisk ubåt som gick förlorad på väg till skrotning.

Rätt så stor sak, kan man tycka. På Högkvarteret är man dock inte intresserad. Den avvisande inställningen är helt obegriplig – inte minst eftersom ubåtsfyndet har bäring på Sveriges samtidshistoria.

I de tre senaste biografierna om Olof Palme tar författarna mer eller mindre starkt ställning för att det inte fanns något sovjetiskt ubåtshot. Kjell Östberg menar att bevisen har underkänts. Henrik Berggren frågar retoriskt om det rörde sig om ”kollektiv hysteri”. Klas Eklund skriver i termer av ”ubåtshysteri” med botten i en konspiration av militären.

Det faktum att marinen aldrig lyckades tvinga upp eller sänka en ubåt, liksom att senare försök att få klarhet resulterade i att en del – men inte andra – propellerljud kunde tillskrivas minkar har spelat en roll för mytologin kring ubåtarna.

Förnekarna stödjer sig främst på Rolf Ekéus utredning Perspektiv på ubåtsfrågan som utmynnade i att kränkningar hade förekommit (dock i långt färre fall än militärens säkra indikationer), men att de däremot inte kunde nationalitetsbestämmas. I utredningen Fred och säkerhet om den svenska säkerhetspolitiken 1969- 1989 drog Ekéus slutsatsen att den svenska neutraliteten respekterats och att Sverige var neutralt (sic!). Enligt Ekéus visade motivbilden att kränkande ubåtar lika gärna kunde vara från andra WP-stater eller från väst.

Kritiker av utredningarna brukar beskriva dem som ett socialdemokratiskt beställningsjobb.Om Försvarsmakten inte inser betydelsen måste regeringen ta befälet och ge order om att undersöka vraket. Att inte göra en ordentlig undersökning kommer att spä på misstankarna om att de sovjetiska ubåtskränkningarna bara var fantasifoster. Om en analys däremot visar att det rör sig om en sänkt sovjetisk ubåt punkteras mytbildningen.

Nyligen öppnade Carl Bildt UD:s arkiv för att kasta ljus över den svenska rapporteringen från Sovjetunionen 1989-1991. Det förtida avhemligandet motiverades med att Sovjetunionen inte längre finns och att frisläppandet därför inte kan skada Sveriges relationer till främmande makt.

Med samma motivering borde det vara möjligt att offentliggöra ytterligare dokumentation som rör ubåtsjakten.