”När jag skulle klä på mig – jag drog ju på fel. Jag hade ju allting på höger sida! Jag försökte få i bägge benen, liksom, på höger sida. Jag trodde ju att... Jag såg ju bara ett byxben. Det andra, det hängde och slängde där, och jag tänkte att det måste ju vara nåt fel på byxorna.” ”Och likadant om jag läser en tidning... Jag uppfattar ju bara saker som står från mitten och ut till höger.”
I somras besökte P3:s vetenskapsmagasin Institutet musikern Lars-Gunnar i Spånga som drabbats av den märkliga och fascinerande funktionsnedsättningen neglekt.
Neglekt – egentligen vänstersidigt hemispatialt neglekt – innebär att förmågan att medvetet uppfatta information från den vänstra halvan av synfältet försämras. För Lars-Gunnar innebär funktionsnedsättningen exempelvis att han mycket väl känner till att han har två ansiktshalvor, men att han glömmer bort att raka sig på den vänstra.
”Personer med neglekt”, sammanfattar Uppsala läns landsting i sin utmärkta information, ”tenderar att agera som om ingenting finns på vänster sida som är av betydelse”.
Håkan Juholt blev Socialdemokraternas partiledare den 25 mars. Under det halvår som gått har han inte med ett ord röjt att det till vänster om honom finns ett politiskt parti med avgörande inflytande över hans förmåga att bedriva politik. Den enda gången han har berört Vänsterpartiet var när han lakoniskt kommenterade Lars Ohlys avgång: ”han har utan tvekan haft stor betydelse för sitt partis utveckling”.
Någon beskrivning av hur Juholt ser på ett framtida Socialdemokratiskt samarbete med, och beroende av, Vänsterpartiet har inte givits. Det är som om V inte finns för Håkan Juholt.
Men socialdemokratisk regeringsmakt är ofrånkomligen beroende av V. Den huvudsakliga anledningen finns i det egna partiet. Minns bara hur Mona Sahlin förödmjukades av de egna när hon försökte hänga av vänstern.
I helgen har Vänsterpartiet EU-konferens i Göteborg. Där ska man diskutera om det är värt att ompröva partiets stående krav på att Sverige ska lämna EU (inför partikongressen i januari som tar det slutgiltiga beslutet om ny EU-politik).
Synen på EU är bara en i raden av frågor där Vänsterpartiet skiljer ut sig. Även om partiet mot förmodan byter fot där, kvarstår en rad svårigheter för den som vill regera med hjälp av Vänsterpartiet. Inte minst vad gäller ekonomin. Vänsterpartiet vill ju skrota de budgetregler som varit Sverige så behjälpliga under krisen.
Vänsterpartiet tycks osedvanligt vitalt just nu, då inte mindre än fyra kandidater helt öppet slåss om att efterträda Ohly. Den vasse Ali Esbati bestämde sig slutligen för att inte kandidera, men Jonas Sjöstedt, Rossana Dinamarca, Hans Linde och Ulla Andersson är alla starka namn med egna profiler. För Håkan Juholts del är detta dock inte särskilt glädjande. I torsdags sade favoriten Sjöstedt att ”det är dags att tuffa till sig mot Socialdemokraterna”.
Uppsalalandstinget skriver att det är bra om omgivningen är hjälpsam och ”aktivt kan påminna personen med neglekt om att titta till vänster”. Juholt behöver få höra ungefär samma sak. Han måste förklara hur han tänker sig framtiden.
