r ekonomisk ojämlikhet dödligt? Det tycks åtminstone vara slutsatsen i Jämlik hetsanden (Karneval), skriven av de brittiska epidemiologerna Kate Pickett och Richard Wilkinson, vilka besöker Sverige denna vecka.
Författarna påvisar statistiska samband mellan en rad sociala faktorer – till exempel drogmissbruk, fetma, tonårsgraviditeter och kriminalitet – och ekonomisk ojämlikhet i ett antal av världens rika länder.
Slutsatsen blir att jämlika samhällen som Japan, Norden och Nederländerna har mindre grad av hälsorelaterade och sociala problem. I länder med större skillnader – till exempel USA och Portugal – är dessa problem betydligt vanligare. Det låter onekligen bestickande, men att det finns ett samband mellan olika faktorer innebär inte att den ena har orsakat den andra.
Att det kan finnas andra förklaringar blir extra tydligt om man jämför diagrammen i Jämlikhetsanden med projektet World Values Survey, som studerar värderingar i olika länder. Då upptäcker man nämligen ett snarlikt mönster för hur rika länder grupperar sig. Där är Japan, Norden och Nederländerna istället de rika länder som är mest sekulära medan just USA och Portugal tillhör de som har mest traditionella värderingar. Innebär det att religion skapar död och kriminalitet?
Nja, snarare bör man dra slutsatsen att det sannolikt finns djupare kulturella skillnader mellan länder som påverkar såväl graden av jämlikhet och religiositet som andra sociala förhållanden.
Författarnas huvudförklaring till att ojämlikheten skulle få nega-tiva effekter är annars att den leder till statusjakt, vilket skapar stress. Det senare är i och för sig en inte orimlig tanke. Att ständigt bevaka eller försöka förbättra sin plats i hackordningen kan vara stressande. Men är inte detta något av människans predikament?
Wilkinson och Pickett lyfter fram jägar-samlarsamhället som extremt jämlikt. Jag är inte så säker på det. Att ekonomi i dagens mening inte var uppfunnen innebär inte per automatik att samhället var utan hierarkier. Vem fick äta först av jaktbytet? Vem hade störst chans att fortplanta sig? Helt säkert fanns det skillnader.
Vad som ger status varierar där- emot. Om Jämlikhetsanden har rätt skulle det idag vara en hög lön vi strävar efter. Även det kan ifrågasättas. När Marie Söderqvist Tralau i boken Status – vägen till lycka (Norstedts) förra året undersökte vad som ger svenskar status gav allmänbildning, möjlighet att styra över sin tid och att vara en engagerad förälder höga poäng.
Kanske kan det förklaras av att just inkomstskillnaderna i Sverige är så pass små; då blir andra faktorer viktigare. Men oavsett om det är lönen, bildningen eller tid för barnen som ger status är det ändå ganska sympatiska faktorer. De är betydligt lättare att påverka än klass, kön eller utseende, för att ta några andra exempel. Däremot får vi nog leva med att någon alltid anses vara coolast på skolgården.
