Undrat över Socialdemokraternas Libyenpolitik? I går gav Håkan Juholt ett glasklart besked. Det finns inget att tveka om och inga frågetecken att räta ut. Slalomåkning, glöm det. Linjen är och har varit rak. Och det är bara att instämma.
Juholts socialdemokrater har konsekvent valt den för tillfället passande ståndpunkten – ett slags säkerhetspolitikens motsvarighet till kvartalskapitalismen. Man skulle rent av kunna tro att politiken bestäms vid roulettebordet på Casino Cosmopol. Det politiska hjulet snurrar och så får man se var kulan stannar.
Först tryckte S på regeringen för att Sverige skulle bidra till genomförandet av FN-resolutionen om upprätthållande av en flygförbudszon och skydd av civilbefolkningen i Libyen. Sedan tryckte man på en annan politikknapp för att göra dem i partiet som lider av Natonoja glada och drev på för att de åtta Jas-planen bara skulle göra en spaningsinsats. Enligt nånannanismen skulle insatser mot markmål utföras av, just det, någon annan.
För att fullända reträtten deklarerade Håkan Juholt att när det nu löpande tremånaderskontraktet går ut ska Sverige avbryta sin del av den internationella insatsen och flyga hem. Sverige har gjort sitt och andra får göra resten av jobbet, underströk nånannanisten Juholt.
Kritiken lät inte vänta på sig – och den kom inte minst från den internationalistiska och Nato-pragmatiska delen av partiet. Och se, vips hade Socialdemokraterna igår bytt ståndpunkt och förespråkar fortsatt svensk militär närvaro i Libyen. Så vilken Juholt ska man tro på?
För att inte förlora ansiktet hävdar Juholt att flyget ska ersättas av marinen. Det är till sjöss som Sverige behövs, heter det. Flygförbudszonen menar man nu är i kraft – samtidigt som Juholt utan att darra på mustaschen struntar i det akuta behovet att lösa den del av FN-resolutionen som rör skyddet av civila. Helt plötsligt tycker man till och med att det är möjligt att sätta in fredsbevarande marktrupper. I alla fall till dess de ska åka i väg, får man förmoda.
En marin insats (oklart med vilken styrka) skulle få till uppgift att till sjöss övervaka vapenembargot mot Gaddafidiktaturen. Inget fel i det men det blir ändå bakvänt. Vapnen kommer primärt landvägen. Lägg därtill att det har kostat ett antal miljoner att få Jas på plats. Det är ”investeringar” för aktiv insats som S vill slänga i sjön för att istället lägga nya pengar på att få flottan i hamn.
I går tog Juholt stora ord i munnen och orerade om partiets större analysförmåga och fantasi jämfört med regeringen. Man kan också kalla det självbelåtenhet i kombination med den kravstorhet som blivit något av Juholts politiska signum.
Det är ett ensidigt fokus på militära insatser, hävdar Juholt. Men tror någon på fullt allvar att socialdemokraternas säkerhetspolitiska topptrio Håkan Juholt, Urban Ahlin och Peter Hultqvist skulle vara ensamma om att tänka kring behovet av andra insatser? Han hävdar också att det finns goda chanser att riksdagen kommer att säga ja till Libyenpaketet. Berörda myndigheter bör redan nu ställa in sig på detta och planera därefter...
Så beskriver Juholt det han kallar en kunskapsbaserad politik med sikte på att ligga steget före regeringen. I själva verket påminner det mest om snubbelscener ur Pang i bygget.
