Svenska grundskoleelevers kunskaper i framför allt matematik, naturvetenskap och läsförståelse har generellt försvagats sedan början av 90-talet. Det visar en ny rapport från Skolverket, med den säljande titeln Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen av olika faktorer, som presenterades igår.

Kunskaperna, som tidigare var ”synnerligen goda” har inte bara försämrats. De har dessutom fallit från en ”internationell toppnivå”. Tappet är alltså ännu mer dramatiskt än vad man tidigare har förstått.

Det är ett generande kvitto på åtminstone vissa delar av den utbildningspolitik som under lång tid har förts här i Sverige. Att skolan skulle må bra av ytterligare en mandatperiod med Jan Björklund i utbildningsdepartementet är en given slutsats.

Skolverkets rapport, som bygger på sammanställd forskning om olika samhällsförändringars inverkan på elevers kunskaper, menar exempelvis att Socialdemokraternas kommunalisering av skolan kan ha bidragit till utvecklingen. Att kommunerna fick ansvaret för fördelningen av resurser till skolan tycks ha påverkat såväl lärartätheten och klasstorlekarna i negativ riktning. Och det verkar ha slagit mot yngre och svagare elever.

Men också andra reformer pekas ut som möjliga bidragande faktorer. Det gäller inte minst den nya skolvalsmodellen och förvandlingen av lärandet till ett individuellt projekt för eleven.

Friskolereformen och avskaffandet av den så kallade närhetsprincipen, som tvingade elever att gå i den skola som råkade ligga närmast hemmet, påstås i rapporten ha medverkat till att öka den sociala segregationen inom och mellan olika grupper. Starka och svaga elever har samlats i homogena klasser. Det har haft inverkan på den ”kamrateffekt” som gör att lågpresterande elever kan höja sig.

Men det är svårt att se problemet i att ambitiösa elever söker sig till varandra och till sammanhang som erbjuder utmaning och stimulans. Tanken på att de ska hållas tillbaka för att fungera som en sorts inspiration för andra är djupt orättvis. Ansvaret för att alla klarar av undervisningen är helt och hållet skolornas, inte vissa driftiga elevers.

Det finns dessutom ett argument för att skolvalet har minskat segregationen. Förortselever med bra betyg kan numera gå på populära innerstadsskolor.

Kritiken mot indvidualiseringen av lärandet är rimligare. Visst finns sambandet mellan katederundervisningens marginalisering, det ökade ansvaret på den enskilde eleven och minskad förståelse. Den som inte kommer från ett hem med studievana blir utelämnad åt Wikipedia-undervisningen. Det är så den verkliga särskiljningen av eleverna uppstår.