Miljön kan man bry sig om av olika anledningar. Man kan vara biolog, meteorolog, geovetare, zoolog, oceanograf, botaniker, kemist, limnolog eller toxikolog.
Mätserier över den globala uppvärmningen visar att i framtiden kommer fler människor än idag att dö av värme. De visar att havsnivån kommer att stiga 30 centimeter de närmaste hundra åren och att isbjörnar kommer att drunkna när polarisen smälter. Och de som varit först med att teckna bilden har, som så många gånger förr, haft störst framgång med att föra fram lösningen. Den som inte köpt Al Gores film, Sternrapporten eller Kyotoprotokollet har inte ens kallats skeptiker. Den har fått tillmälet klimatförnekare.
Och så kommer Björn Lomborg med sin bok Cool it, SNS Förlag, och påpekar att visserligen kommer fler att dö av värme än idag. Men färre kommer att dö av kyla, så sammantaget kommer färre att dö, netto och globalt, till följd av klimatförändringar. Troligen kommer också havsnivån att stiga 30 centimeter, de närmaste hundra åren, den steg nämligen 30 centimeter de 150 senaste åren också. Och jo, isbjörnar dör. Men om vi tycker det är att stort problem kanske vi ska sluta skjuta tusen av dem varje år? Fast, mot bakgrund av att antalet isbjörnar var 6000 år 1960 och 22000 idag, kanske vi trots allt inte har ett gigantiskt isbjörnsproblem?
Lomborgs tankemodell är intresseväckande för den som i grunden ser människan som överlevnadsduglig. Och ovälkommen för den som hellre fokuserar på motsättningar mellan människa och miljö. Han gör det enkla konstaterandet att det är bättre att oroa sig för hur det är nu, än om hur det är om hundra år. Och att det därför är bättre att ta hälften av Kyotokostnaderna och ge vatten, malariabekämpning, hälsovård och utbildning åt dem som saknar det nu. Då motverkar man den sociala utsatthet som gör att människor lättare blir offer för klimatförändringar.
Ett sätt att bry sig om miljö är att intressera sig för hur människor ska kunna leva på ett bra sätt. Men Lomborg är besvärlig på ett annat sätt också. Han är inte bara skeptisk till domedagsscenarier där människan pekas ut som problemet. Han är statistiker också. Han jobbar med de fakta klimatkramarna älskar. Det innebär ett problem. För Lomborg.
För de som hittills bestämt hur miljön ska älskas saknar en faktaupplysning. Nämligen att deras hotbilder gränsar åt tro. Därför blir de så rasande när de blir emotsagda. Det är därför de inte välkomnar debatt där synpunkter bryts. För de kräver respekt för sin tro. Det här vet de inte om och det blir svårt för dem att upptäcka, eftersom de uppfattar sig som strikta logiker. Och oss andra som förnekande känslomänniskor.
Det är ingen lätt sak att lansera en bok som Cool it i Sverige. Men tiden kan mycket väl vara inne för dem som älskar människor lika mycket som miljön.
Vi ska älska människor lika mycket som miljön
Det finns människor som uppfattar sig som totallogiker. De skyr så kallade mjuka frågor och älskar fakta. Mätserier, uträkningar och klassificeringar förklarar världen för dem, ibland verkar ämnesområdet på vilket de räknar av underordnat intresse.
Fler kommentarer 0
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Du kan skriva max tre kommentarer per artikel. Läs reglerna i sin helhet
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se







