LO:s ordförande lät meddela att ett höjt jobbskatteavdrag är en god idé, och att politiken sänder rätt signaler när den gör det mer lönsamt att arbeta. I landet helt nära är mycket annorlunda jämfört med Sverige. Inte minst gäller det danska LO.

I tisdags lade den danska socialdemokratiskt ledda koalitionsregeringen fram ett reformpaket som visar att statsminister Thorning-Schmidt har mött verkligheten. Ytterst lite av vad hon gick till val på fanns med.

Genom att föreslå sänkningar av inkomstskatten gör Danmark något som liknar den svenska alliansregeringens målmedvetna jobbskatteavdrag. Även om själva avdraget redan finns i Danmark är syftet med de föreslagna sänkningarna detsamma som i Sverige. Folk som arbetar och försörjer sig ska ha mer kvar i plånboken när skattmasen har varit där och ett större ekonomiskt utrymme att röra sig med.

Det går inte att göra en direkt jämförelse i reda pengar mellan Sverige och Danmark, och dessutom är det åtskilligt som skiljer sig mellan svensk och dansk arbetsmarknadslagstiftning. Men båda länderna är högskatteländer där utanförskap och bidragsberoende har varit växande problem under många år.

I Danmark finansieras de aktuella skattesänkningarna bland annat med en skatt riktad mot banker, skärpta regler för ”dagpenge” (a-kassa) och sänkt barnbidrag för höginkomsttagare.

Dagpengen räknas upp årligen för att följa löneutvecklingen och den nu föreslagna sänkningen består egentligen i minskade höjningar fram till 2022. Enligt Skatteministeriet handlar det om att höjningen under den perioden blir 43400 danska kronor istället för 56700. Liksom jobbskatteavdraget syftar skärpningen till att göra övergången från arbetslöshet till arbete mer lönsam.

I svenska sammanhang anses det inte seriöst att påpeka det orimliga i att miljonärer får barnbidrag. Men i det socialdemokratisk styrda Danmark går det. I och med det danska reformförslaget sänks barnbidraget för föräldrar som tjänar över 700000 danska kronor per år. Hittills har det precis som i Sverige varit lika för alla.

Nu skulle en slutsats kunna vara att svensk och dansk skattepolitik härmed bör tjäna som internationellt föredöme. En annan kan vara att vi något kommit i kapp jämförbara länder men fortfarande toppar listan över högskatteländer.