Microsofts grundare Bill Gates är mästare i filantropi.

Årets mest sedda film brukar vara producerad i Hollywood. Things go better with Coke. Eller Pepsi. The Economist gör en årlig världsvid köpkraftsundersökning baserad på Big Mac. Den amerikanska designern Calvin Klein klär hela globen.

I tidskriften Forbes 20 sidor långa rankning av världens 2 000 största företag upptar amerikanska företag nästan sex sidor.
Christer Fuglesang tog en amerikansk färja upp i rymden.
2006 års Nobelpris i fysik, kemi, medicin och ekonomi tilldelades amerikaner. Det skapade inte någon större upphetsning, utan snarast en känsla av business as usual. Amerikansk forskning står i en klass för sig. Harvard, Stanford, Berkeley och MIT är akademiska världsmetropoler som producerar nobelpristagare på löpande band.

USA är älskat och beundrat. Människor
står i kö (eller försöker hoppa över den) för att få komma dit för att leva och jobba. Den goda känslan kan illustreras av att det svenska modeföretaget Gant bygger sitt koncept på att vara amerikanskt. Man säljer en stil och en stämning.

Och så paradoxen. För samtidigt är USA illa omtyckt eller hatat. Stämningarna är inte nya men har växt under de senaste åren. Bitit sig fast. Terroristattackerna den 11 september 2001 skapade en våg av sympati, men med motattackerna i Afghanistan och sedan invasionen av Irak kom en backlash. Antiamerikanismen kan illustreras med att en 16-länders undersökning från förra året, inom ramen PEW Global Attitudes Project, visade att USA var minst populärt i en grupp bestående av USA, Frankrike, Japan, Tyskland och Kina.

Varumärket USA har devalverats och då inte bara i muslimska länder utan också i Europa. Den kritiska hållningen riktas mot Bush- administrationen, men också mot det amerikanska folket och amerikanska värderingar. Dessutom finns det en rädsla för USA:s
militära styrka. Misstroendet framgick av att 70 procent ansåg att det skulle vara bra om det fanns en lika stark militärmakt som skulle kunna matcha den amerikanska.

Antiamerikanismen går alltså djupare än motvilja mot president George W Bush. Politiken spelar naturligtvis ändå en viktig roll för möjligheten att återvinna gehör USA:s globala ledarställning. Patriotism och religion funkar kanske på hemmaplan, men har liten (eller negativ) övertygelsekraft i resten av världen. Det behövs mer för att USA ska kunna skaka av sig - den fel- aktigt påklistrade - skurkrollen. Men utrikespolitiskt har Bush kört fast i Irak och på hemmaplan är kongressen numera i demokraternas händer.

Det finns väl fortfarande ett visst hopp om att läget i Irak ska stabiliseras, men det krävs mer för att övervinna misstron mot USA. Mest illavarslande inför de två år som återstår innan det blir vaktombyte i Vita huset är att Bush inte verkar ha några rejäla reformidéer att erbjuda. Inget som riktigt lockar eller väcker
nyfikenhet. I den budget som nu ska manglas av den demokratiska majoriteten finns det gott om stapelvaror (och en del frågetecken), men med tanken och visionen är det sämre beställt.
USA erbjuder ledarskap och väcker beundran inom forskning, företagsamhet och populärkultur. Men politiken saknar nya starka berättelser och idékraft. Vi längtar efter USA efter Bush.

SvD