Big brother ringde och sa att det skräpas ned för mycket i Stockholms parker och grönområden igen. Det är sant. Både det där med skräpet och med Big brother.

Det var alltså Sydney Onayemi i luren. Han startade diskoteket Big brother 1972 och drev senare 1984 och Confetti. Stockholms klubbscen och Sveriges musikliv hade inte sett ut som det gör utan honom.

Han kallas The hardworking dj med all rätt. Det var inget lätt jobb han gjorde. En svart man som drev diskotek var inte välkomnad av alla läger.

Kjell E Johanson, chef för socialförvaltningens fritidsavdelning i Stockholm, var en av alla dem som bekämpade Sydneys diskotek. Han utvecklade sin syn i Dagens Nyheter (17/2-1978): ”Vår egen kultur utarmas och hederliga och nödvändiga dygder som sparsamhet och arbetsamhet slås ut. Diskoteken motverkar eget aktivt skapande bland ungdomar och serverar dyrköpt och färdigtuggad kultur.”

Johanson var, om nu någon tvivlar, tungviktare i det som i dag heter vänsterpartiet. Han utredde om diskoteken verkligen var lämpliga ungdomsmiljöer.

”Min kritiska inställning till dem utgår från de kulturpolitiska mål som riksdagen fastställde våren 1974. I dem sägs bland annat att vi måste motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet. Vi menar att diskokulturen profiterar på ungdomens behov av dans, gemenskap och nöjen.”

Att Onayemi och Big brother kunde tillföra samhället något verkar man inte ha reflekterat över. Klubbkulturen sågs som nedskräpning.

Men det komiska är att det faktiskt var precis tvärtom. Varje helg hade Big brother annonser i tidningarna, och i dem passade Sydney på att kommentera samhället. Ett exempel är den kampanj mot just nedskräpning som han drev under sommaren 1976.

”Mata inte kungens får på Gärdet – med skräp”, annonserade han i Expressen (23/7-1976). ”Big Brother blir ledsen när han varje morgon ser nya bananskal, apelsinskal, nötskal, cigarettpaket, fimpar, flaskor och burkar längs sin 8-kilometersrunda på Gärdet och Djurgården.” Papperskorgarna töms visserligen – men på marken!!! Big Brother blir glad när Gärdet och Djurgården blir rent igen!”

I olika varianter (”Spara Djurgårdens grönska – behåll skräpet själv”) återkom budskapet under sommaren. Sydney utmanade till och med Stockholms övriga discjockeys att följa med på kombinerad joggnings- och sopplockningsrunda med utgångspunkt från Kampementsbadet klockan 09.00. Ingen kom, naturligtvis, men annonseringen fortsatte. ”Jag väntar mig ingen medalj, skrev Sydney (Expressen 15/10-1976), ”men hjälps vi alla åt att hålla snyggt, blir det bra mycket trevligare.”

Det finns ett par lärdomar här. Den första är att vi har ett individuellt ansvar för hur samhället utvecklas. Den andra är att naturskyddande organisationer borde ta hjälp av smarta entreprenörer. Den tredje är att det finns trötta vänstermänniskor i våra myndigheter som anser att vi inte är mogna att axla det ansvaret, och de kommer att försöka styra våra liv och beröva oss våra friheter om vi inte visar att vi har rätt.

Så kom ihåg vad Big brother sa, till helgens jazzfest, nästa grillafton i Rålis eller kommande nattbad vid Långholmen. ”Rent som Satan – på gatan!”