I går gjorde finansminister Anders Borg vad alla förväntat sig och lade fram en ny bedömning av det ekonomiska läget. Tillväxtprognosen skrivs ned rejält. Så sent som i september trodde regeringen på 2,7 procents tillväxt under 2013, nu spår man istället 1,1 procent. Avmattningen sker över nästan hela linjen: exporten, investeringarna och hushållens konsumtion utvecklas alla klart svagare än tidigare beräknat. Arbetslösheten blir högre.

Att budgetpropositionens antaganden inte längre gäller innebär paradoxalt nog att dess innehåll blir bättre avvägt. I september var det inte helt lätt att se varför man skulle dra på med ett ”reformutrymme” på 23 miljarder kronor under 2013 när utvecklingen väntades bli så gynnsam. När läget nu ser betydligt hängigare ut blir vitamininjektionen mycket rimligare.

Enligt Anders Borg finns inget akut behov av ytterligare stimulanser, och det är en rimlig bedömning. Utöver nysatsningarna och skattesänkningarna i budgetpropositionen får ekonomin ökat svängrum under 2013 tack vare de automatiska effekterna i statsfinanserna (större bidragsutbetalningar, mindre skatteintäkter) och Riksbankens sänkning av räntan. OECD sade samma sak i sin Sverigerapport häromdagen.

Att allmänt höja statsutgifterna mer har väldigt osäker effekt. Det är inte sjunkande disponibla inkomster utan försiktighet inför framtiden som får hushållen att hålla igen, och att efterfrågan sviktar på exportmarknaderna kan inte regeringen göra något åt.

Vad man kan överväga är att tidigarelägga bra saker som ändå bör göras. LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson har inte fel i princip när han manar till snabbare satsning på infrastruktur, men det kan vara besvärligare att nå resultat i praktiken. I alla fall om det är jobb man har för ögonen. Ju större och mer sysselsättningsskapande projekt det är fråga om, desto längre är startsträckorna.

Arbetsförmedlingen behöver snarare mer konkurrens än mer resurser, och vad gäller den evigt återkommande frågan om utbildningsplatser är det viktigare med kvalitet än kvantitet även i kärva tider.

Det är till exempel ingen god idé att kraftigt öka antalet högskoleplatser, som Stefan Löfven och Ibrahim Baylan ivrade för häromdagen. Lägg eventuellt extra krut på bättre innehåll istället.

Den blinda fläcken hos såväl regering som opposition är företagarvillkoren. Under 2013 sänks bolagsskatten, vilket är bra för stora och väletablerade rörelser. Men det är tunt med insatser för morgondagens arbetsgivare. Ju fortare man kan ändra på det, desto bättre. Tajmningen när man ger entreprenörer bättre villkor är nämligen alltid den rätta.