Verkligheten har sprungit förbi Jan Guillou

Misstänkta terrorister står inför rätta i Danmark samtidigt som en ny härva nystas upp. I Tyskland jagar polisen misstänkta kumpaner till de tre som greps i onsdags. Igår antog regeringen ett lagförslag om en kontrollinstans för hemlig övervakning. Idag håller Fredrik Reinfeldt möte med ambassadörer från muslimska länder för att stävja det nya karikatyrbråket. Det saknas inte anledning att fråga sig vart samhället är på väg.

Intentionen är förstås att man ska läsa Jan Guillous nya satiriska roman Fienden inom oss (Piratförlaget) och känna hur verkligheten kryper sig på. Det blir inte riktigt som författaren tänkt sig.

I Guillous bild av verkligheten beslagtar den rasistiska polismakten några gödselsäckar och lite järnskrot vid kolonilotterna för att sätta dit människor som inte har en endaste ond avsikt. I den verkliga verkligheten där vi andra vistas rullar nyheterna bilder på tillslaget i Tyskland: tre män, tränade i Pakistan, gripna med 700 kilo kemikalier och konkreta planer på terrordåd.

I skrattspegeln är de fundamentalistiska islamisterna bara skrytande tonårspojkar utan religiös förankring. I verkligheten rappor-teras att konstnären Lars Vilks hotats till livet av en medelålders kvinna med orden ”Du ska slaktas, vi ska skära strupen av dig.” Förundersökningen beskriver kvinnan som ”genuint övertygad och troende muslim”, och polisen uttrycker oro över att kvinnan ”står helt för vad hon säger”.

I satiren trakasserar säkerhets-polisen en grönsakshandlare med förflutet som frihetskämpe i hemlandet. I verkligheten sägs att den förre grönsakshandlaren försvunnit ur myndigheternas sökarljus och att Säpo sannolikt inte vet var han är längre. Han är en av USA terrorstämplad svensk medborgare med förflutet i terrorgruppen GIA, enligt uppgift utbildad på al Qaidas tränings- läger i Khalden, Afghanistan.

I fiktionen står kändisarna på kö för att samla in pengar till ”Ansar al-Islam som enbart sysslade med daghem, äldreomsorg, distribution av mat och liknande civila verksamheter”. I verkligheten har gruppen hundratals liv på sitt samvete och, tyvärr, väl dokumenterade förgreningar i Sverige. I romanen framkallar statens repression de få terroristbrott som förekommer. I den bistra verkligheten får vi snart se varför ung- domar i den svenska välfärdsstaten valt att bli jihadkrigare, i Oscar Hedins dokumentärfilm Det svider i hjärtat (premiär i oktober).

Elaka tungor skulle kanske påstå att romanens titel är en beskrivning av författaren. Så är det förstås inte. Guillou ställer många viktiga frågor. Hur kan rätts- säkerheten garanteras i hemliga rättegångar? Hur ska säkerhets- polisen hantera avlyssningarnas överskottsinformation? Hur ska pressfrihet kunna råda om det går att avlyssna redaktioner? Tyvärr skyms det angelägna av naivitet inför hotet och systematisk svartmålning av rättsväsendet.

En recensent sågade Fienden inom oss för att han tyckte att det verkade som om Guillous krönikeskrivande smittat av sig på romanen. Sant är att romanen liknar hans artiklar, men farhågan borde vara omvänd. Det går inte att frigöra sig från tanken att Jan Guillous fiktion letat sig in i hans slagkraftiga och populära krönikor.