Handtag, famntag, klapp eller kyss? Redan när vi som barn leker ryska posten lär vi oss skillnaden mellan ett handtag och en kyss, och att det ena inte behöver leda till det andra. Ett handslag är ett handslag, men hur vi hälsar på varandra kan avslöja avgörande saker såsom hövlighet och respekt. Självfallet kan hälsningen utföras på andra sätt än den gängse utan att det betyder att vi ser den andre som ojämlik eller oattraktiv, men då kräver det en förklaring eller en begriplig kontext.
Att vägra ta en kvinna i hand i Sverige kan ses som en skymf, även om man känner till att vissa muslimska män vill avstå. Religion må vara en förklaring men ger inte en frisedel till vilket uppträdande som helst.
Häromveckan fälldes Arbetsförmedlingen för religiös diskriminering mot en arbetssökande man, som förlorat inte bara en praktikplats, utan även sin aktivitetsersättning då han på en intervju på en tilltänkt arbetsplats varken mött den kvinnliga VD:ns blick eller tagit henne i hand.
Arbetsförmedlingen dömdes att betala ett skadestånd på 60000 kronor samt rättegångskostnader plus ränta till mannen.
Domen är olycklig. Arbetsgivare kan bli överdrivet rädda för att tacka nej till någon på grund av dennes olämpliga beteende gentemot kolleger och kunder för att undvika att bli anklagade – och fällda – för diskriminering.
Det är bra att Diskrimineringsombudsmannen drev målet och på så sätt prövar lagstiftningen, men DO Katri Linna bör avhålla sig ifrån att agera som multikultimegafon. För hur resonerar hon om någon av ideologiska skäl inte vill skaka hand med homosexuella eller muslimer, eller menar att deras tro förbjuder dem att arbeta med ateister?
Domen tarvar främst klargöranden från ansvariga och lagstiftande politiker: För det första måste en arbetsgivare själv få bestämma vem han ska ta in på arbetsplatsen. I domen framgår det att arbetsgivaren inte ansåg att mannen hade kvalifikationer nog att klara jobbet, men hans agerande under intervjun måste också kunna få spela roll.
För det andra bör inte religiös övertygelse eller kulturell tillhörighet ge särskilda friheter att uppträda apart. Mannen blev inte fråntagen sin aktivitetsersättning för att han är muslim, utan för att Arbetsförmedlingen ansåg att han uppträtt på ett sätt som inte gagnade hans möjligheter att få jobbet. Enligt domen stod ord mot ord om huruvida den muslimska mannen förklarat sin uteblivna handskakning eller inte för den kvinnliga chefen.
Detta är pudelns kärna: Behandlade mannen henne med tillbörlig respekt – oavsett sätt att hälsa? För vilket är det grundläggande synsättet bakom påbudet att muslimska män inte ska ta kvinnor i hand? Vem diskriminerade egentligen vem? Man får gärna ha en personlig tro, men man måste i handling visa aktning för sina medmänniskor – oavsett deras kön. I Sverige tar vi varandra artigt i hand. Väljer man att inte göra det får man i sanning räkna med att det får konsekvenser.
Sofia Nerbrand är fri skribent. sofia.nerbrand@gmail.com
