Bloggaren Johan Ingerö tar upp en ny karriär som ombudsman. Numera är han SlösO: Ombudsmannen mot slöseri med skattepengar. Hur stora resurser han får till sitt förfogande av sponsorerna Timbro och Skattebetalarna är oklart, men det är väl fara värt att de blir mindre än Riksrevisionens. Att ta sig an misshushållningen i stat och kommun på egen hand är ingen liten uppgift, men tipsformuläret på www.sloso.se bör i alla fall förse den formuleringsglade Ingerö med gott om uppslag till sitt skrivande. Redan de första uppgifterna om skenande kostnader för en badanläggning i Lund och statligt miljardstöd till ett bredbandsnät som nu har sålts för en krona ger mersmak. Ja, eller precis tvärtom.
Den offentliga ekonomin omsätter väldiga belopp. Enligt Ekonomistyrningsverket uppgick statens utgifter till 827 miljarder kronor i fjol och kommunsektorn gjorde av med nästan lika mycket. En helt vanlig kommun bedriver numera miljardverksamhet håller på med allting mellan himmel och jord. Även små effektiviseringar och tydligare prioriteringar kan ge upphov till stora besparingar.
Länge var det nästan tabu att undra vad skattebetalarna fick för sina pengar. Den som ställde frågan ansågs vara girig och gnällig och misstänktes omedelbart för att inte vilja ha någon offentlig sektor över huvud taget. Men där har det vänt. Även i stat och kommun är det allt fler som inser att ymnighetshornet är stängt och att man inte kan räkna med ständigt stigande skatteintäkter. Förhållandet mellan stat och privat behöver balanseras om, ifall vi ska få någon framtida tillväxt, och då måste politiker och tjänstemän lägga mycket mer krut på att få ut mesta möjliga på den resursnivå som gäller i dag.
”Utvärdering” har på kort tid gått från iskallt till småvarmt på den offentliga trendtermometern, och det har startats flera myndigheter med utvärdering som uppgift. Men ännu har kulturen inte satt sig så väl att perspektivet har kommit att genomsyra den politiska debatten. Riksrevisionen gör så många granskningar per år att man borde ta sig en funderare på förhållandet mellan kvantitet och kvalitet i det egna arbetet. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samarbetar sedan 2006 med Socialstyrelsen om så kallade öppna jämförelser av sjukvård, äldreomsorg och utbildning, men jämförelserna sker ofta på andra nivåer än de som är intressantast för medborgarna.
Fältet är fritt för en driftig politiker att positionera sig som den som kräver ”Valuta för pengarna” till folket och skruvar upp trycket från småvarmt till stekhett i granskningen.
Ännu finns gott om viktiga granskningsuppgifter för fristående aktörer som Lärarförbundet, Svenskt Näringsliv och Skattebetalarna. Och ja, varför inte en mer sluggerartad SlösO? Den mest spektakulära misshushållningen är sällan den ekonomiskt viktigaste, men lättsinnigheten i det lilla ger ofta en bra signal om hur inställningen är i det stora.
”Valuta för pengarna” är en paroll med stora fördelar. Vänster och höger må gräla om hur höga skatterna ska vara men borde vara överens om att skattemedlen ska användas väl. Vem blir först med att göra frågan till sin?
