Säga vad man vill om Finanspolitiska rådet, det lider inte av industriromantik. I sin rapport för 2009 föreslår myndigheten stimulanspolitik i form av kraftigt höjda statsbidrag till kommunerna, men ordföranden Lars Calmfors och hans kolleger kommer tomhänta när det gäller näringslivet.
Jobbkrisen är i hög grad tillverkningsindustrins kris, men Finanspolitiska rådet vill lägga miljarderna på att rädda jobb i den offentliga sektorn.
Onsdagen den 22 april varslade Volvobolag mer än 1500 anställda om uppsägning. En koncern, ett datum. Det kan jämföras med att samtliga Sveriges 290 kommuner tillsammans har varslat ungefär lika många lärare. Men det är till kommunerna som de nya resurserna ska gå.
Ingen vettig människa vill att det ska delas ut industristöd av gammal 1970- talsmodell, men ensidigheten i rådets förslag känns egendomlig.
Thomas Östros var inte sen att applådera Calmfors handlingsprogram och undra på det. Mycket mer pengar till kommunerna, en höjning av a-kasseersättningen och fler platser i arbetsmarknadsutbildning: förslagslistan kunde vara en katalogaria ur den rödgröna oppositionens libretto.
En bra sak har rådet i sanningens namn kommit på. Man vill att staten ska kunna betala utbildningskostnader i företag där arbetsgivare och anställda har slutit avtal om tillfälligt kortare arbetstid.
Vanligtvis vill ekonomer inte att det ska ges statligt stöd till företag som har det tufft på marknaden; det är ju en av poängerna med marknadsekonomin att resurser ska flyttas från olönsam till lönsam verksamhet. Men i detta speciella krisläge handlar lokala arbetstidsförkortningar om att bra verksamhet ska kunna övervintra och inte om konstgjord andning. Då kan det vara förnuftigare av staten att satsa på kunskapsuppbyggnad i välskötta företag än att ordna utbildning i största allmänhet.
Förslaget är en välförtjänst blomma till IF Metall-ordföranden Stefan Löfven, som har fått ta emot mycket stryk för sin pragmatiska syn på lokala avtal. Heder åt Calmfors för det.
Annars är det glest mellan glädjeämnena. Finanspolitiska rådet vill inte bara öka budgetunderskottet utan också mixtra med utgiftstaken, vilket bara kan försämra förtroendet för statsfinanserna.Framför allt har man inget att säga om den företagsamhet som ska skapa framtidens jobb. Finns verkligen inte en enda åtgärd som gör nytta på kort sikt och samtidigt förbättrar förutsättningarna för framtida företagande? Finns inget vettigt att göra för att hjälpa fler småföretag genom krisen? Frågorna klingar obesvarade.
