En lämplig uppgift för regeringens nya pr-guru Per Schlingmann borde vara att hitta på ett nytt namn på Långtidsutredningen. Här har finansdepartementets tjänstemän gjort analyser av grundförutsättningarna för den ekonomiska politiken ända sedan 1940-talet, och de förtjänar en mer anslående titel och en bredare publik. Men den ska naturligtvis få behålla sin självständighet gentemot den politiska ledningen, så just Den Nya Långtidsutredningen är väl inget bra alternativ.
Långtidsutredningen 2011, som presenterades i veckan, undersöker vad som behövs för att arbetsmarknaden i Sverige ska bli effektivare, och det visar sig snabbt att utredarna inte har arbetat på diktamen. Inte nog med att de föreslår en sorts allmän arbetslöshetsförsäkring, de ger sig också ut på minfält som minimilöner och turordningsregler i Las.
Höga ingångslöner och sist-in-först-ut-regler kan ha poänger för dem som redan har ett arbete, men de skapar trösklar och gör det betydligt svårare att få sin första anställning. Den iakttagelsen har redan fått finansminister Anders Borg att nicka instämmande, rynka pannan – och skicka bollen vidare till arbetsmarknadens parter. Förr eller senare lär han få den i retur. LU 2011 har blåst liv i spelet.
Detsamma gäller värnskatten. Här talas verkligen klarspråk.
LU 2011 noterar att det på sistone har gjorts ”ett flertal” studier av konsekvenserna av avskaffad värnskatt och att de pekar entydigt i samma riktning: ”Dessa studier finner alla att ett avskaffande av värnskatten inte skulle kosta samhället något i form av minskade skatteintäkter, utan snarare öka skatteintäkterna. Vi anser därför att värnskatten bör avskaffas.”
Notera att det inte är några övertända medlemmar av Skattebetalarnas förening som står för slutsatserna utan en grupp av lika strävsamma som disputerade arbetare i finansdepartementets vingård. Några sidor tidigare har de konstaterat att det enda skälet att behålla en skatt som varken ger skatteintäkter eller motverkar missförhållanden är att beslutsfattarna vill sänka levnadsstandarden för vissa individer – och det finner de svårsmält.
Värnskatten ger inte staten några intäkter. Tvärtom leder den unikt höga svenska marginalskatten till att kvalificerade människor avstår från vidareutbildning och extrainsatser, vilket drabbar dem personligen och sannolikt kostar det allmänna pengar. Värnskatten motverkar inte heller fenomen som fylleri, bilköer eller nedskräpning i naturen. Det enda skälet till dess existens är att företagsamhet, kunskap och arbete inte ska få betala sig alltför bra. Det är Jantelagen i sin renaste form. Ta bort den ur böckerna genast.
