Med Stasis avlyssning av den östtyska befolkningen i färskt minne var det inte konstigt att det i fjol blev folkvandring då biograferna visade Das Leben der Anderen .

Den slutsatsen drog jag efter att själv ha sett filmen om hur Stasisystemet förgiftade samhällsklimatet och tvingade medborgarna att vakta sina tungor eftersom de aldrig visste om de var avlyssnade eller inte.

Enligt SvD igår sprider sig på nytt detta gift i den tyska befolkningen. Tjugo år efter Berlinmurens fall och avslöjandet om den fulla omfattningen av Stasis övervakning är det i dag ett EU-direktiv som skrämmer till tystnad. Det vill säga datalagringsdirektivet som Thomas Bodström som minister var pådrivande att få igenom i EU.

Direktivet måste genomföras även i Sverige, men märk väl att det ger medlemsstaterna möjlighet att välja om teleoperatörer ska tvingas lagra sina kunders telefonsamtal, sms, e-post och nätuppkopplingar mellan sex månader och två år.

Regeringen har ännu inte satt ner foten. Fast nog borde den välja en så kort lagringstid som möjligt. Det har man gjort i Tyskland och ändå har människor där slutat att ringa till psykologer och skicka mejl till drogavvänjningskliniker och relationsrådgivare.

Tvångsmedel som buggning är förstås kränkande för dem som avlyssnas. Men det krävs ändå en rejäl brottsmisstanke och domstolsprövning. Datalagring däremot drabbar hela befolkningen och är därför en betydligt allvarligare sak som djupgående påverkar människors privata liv. Här gäller det därför att skademinimera.