Krönika | Arbetslöshet eller nya jobb?
Vill man ha flärd och uppsluppenhet väljer man annan lektyr än det tyska veckomagasinet Stern. Det kände jag till. Men jag blev ändå rätt dämpad av det nummer jag fick fatt i häromdagen (11/2005). Temat var arbetsmarknad - eller snarare arbetslöshet.
”Land utan arbete” lyder rubriken över ett faktauppslag, och tidningen fortsätter sammanbitet: ”Om kurvan över den tyska arbetslösheten vore en feberkurva, så funnes det inget hopp för patienten.” Huvudperson i artikeln är närings- och arbetsmarknadsministern Wolfgang Clement, som tillträdde sitt ämbete 2002 i en anda av stora förväntningar, men som nu får bära hundhuvudet för stagnationen. Det var på hans vakt som Tysklands arbetslöshet nådde över den så laddade nivån fem miljoner, och det finns ingen trovärdig vändpunkt i sikte. I dag står cirka 5,2 miljoner tyskar utan arbete.

Bäst går det för sydliga förbundsländer som Baden-Württemberg och Bayern där arbetslösheten visserligen har ökat under det senaste året men
ligger kvar under tio procent. Det är betydligt kärvare i norr och öst. Av de gamla östtyska förbundsländerna är Thüringen den framgångsrikaste med 19,4 procent, medan våra Östersjögrannar i Mecklenburg-Vorpommern toppar med 23,6.
Det har talats mycket om den vidunderliga amerikanska jobbskaparmaskinen, och den diskussionen ska absolut fortsätta. Men frågan är om det inte är väl så viktigt för Sveriges framtid att vi studerar vad som har hänt i Tyskland. Vi behöver kunskap inte bara om vad som fungerar utan också om vad som inte har gjort det.
Tyskland har nyligen genomfört reformer av arbetsmarknad och socialförsäkringar, som hade betraktats som politiskt omöjliga för bara några år sedan. A-kassan har fått en bortre parentes och arbetsförmedlingarna satsar mer på aktivt jobbsökande. Reglerna för anställningsskydd har blivit friare för de allra minsta företagen. Och i torsdags presenterade förbundskansler Gerhard Schröder fler reformförslag, bland annat sänkt företagsbeskattning.
Problemet är att
regeringen har väntat och väntat med reformerna och genomfört dem först under galgen. Och det tar tid för strukturreformer att få genomslag, allra helst när de trots all sin laddning är begränsade i omfattning. Nu växer arbetslösheten trots liberaliseringarna och vill det sig riktigt illa hamnar den nya politiken i dålig dager innan den har fått chans att nå effekt.

Tysklands stora misstag är inte att en motvillig regering till sist tänkte nytt utan att man under så lång tid satt fast i tanken att samhälls- och välfärdsmodellen var färdig. Exportindustrins imponerande insatser bländade beslutsfattarna till den grad att de inte blev varse stelheterna och tillkortakommandena i tjänstesektorn och entreprenörskapet, och välfärdsåtagandena hade blivit heliga hos bägge de stora partierna.
Mycket riktigt var det också välfärds- snarare än företagandekulturen som fick sätta sin prägel på relationen till det befriade Östtyskland. Många förklarar den tyska kräftgången med de enorma kostnaderna i Östtyskland, men
man kan också jämföra den trista utvecklingen och bitterheten i de sex nya förbundsländerna med framåtandan och företagsamheten i grannländer som Polen och Slovakien. De nyfria tyskarna blev lovade välfärdsstatens fröjder snarare än rätten att söka lyckan i en demokratisk marknadsekonomi. Det väckte fel förväntningar, och nu är många besvikna - och utan jobb.
Arbetslösheten här hemma ligger ännu klart under den tyska nivån. Men trots att vi i motsats till Tyskland har tillväxt är det 8,5 procent som går utan arbete, en andel som är större än förra året. Fler står utanför arbetsmarknaden i dag än 1995, då vi just hade kommit ut ur en rekordsvår lågkonjunktur; det påpekade Stefan Fölster häromdagen.
Lärdomen från Tyskland är att det är helfel att slå sig till ro och hoppas på att den traditionella modellens exportindustri och stora socialsystem ska lösa problemet. Under en sådan väntan smyger sig bara förkalkningen på en, och problemen fördjupas.

I stället gäller det att satsa proaktivt och målmedvetet
på det enda som verkligen kan skapa nya jobb: nya arbetsgivare. I en miljö med hårdrationaliserade storföretag och en överansträngd offentlig sektor är det de små och nya företagen som är A och O i kampen för nya jobb. Att i Sveriges nuvarande läge satsa på kortsiktig lindring med hjälp av Ams-miljarder i stället för bättre företagsklimat är att tigga om en framtid där artiklarna i internationella magasin behandlar den svenska massarbetslösheten. Ja, det vore nästan lika oöverlagt som att förbjuda företagande i vården eller hellre prata skattehöjningar än plattskatt.