På Kuba är bibliotekarieyrket inget för bleka bokmalar. Tvärtom krävs det ganska god fysik. Om du inte arbetar på ett statligt bibliotek, förstås, där det finns vakter dygnet runt, trots att bokhyllorna aldrig rymmer vare sig värdefulla eller läsvärda böcker.

Eliecer Consuegra Rivas är före detta basketspelare och idrottslärare. Det är perfekt för en oberoende bibliotekarie. I hans hem finns fyra hyllmeter böcker. Han hade mer förut, men i december 2006 gjorde staten en razzia och beslagtog hela boksamlingen, barnböcker och allt.

Senast i januari 2006 blev Eliecer och några vänner påpucklade av ett gäng på omkring 30 personer. Han bröt två revben på ena sidan bröstkorgen. Den första gången han råkade ut för något liknande var 1999, då fyra polismän attackerade honom. Den gången bröt han två revben på den andra sidan.

Man kan också säga att Eliecer är lyckligt lottad. I den sömniga hålan San German i samma provins träffar vi Luis Felipe Rojas Rosabal, en annan oberoende journalist och fri bibliotekarie. Han blev påkörd med bil (!) den 13 augusti förra året.

Det kallas actos de repudio och är statliga vedergällningsaktioner i förklädnad. Staten eller statligt närstående organisationer samlar ihop en mobb – det kan vara lojala revolutionärer från en annan stad eller bara poliser eller militärer i civila kläder – för att spöa upp dissidenter. Eller bara vandalisera och måla slagord på ens hus. Så på framsidan hos Eliecer och hans lilla bibliotek står det numera ”Viva Fidel!”.

Här i den östra delen av Kuba – Oriente – är dock repressionen för det mesta officiell. Det är ju långt till Havanna och närmsta internationella nyhetsförmedlare. Under de senaste månaderna har runt 30 personer i regionen, för det mesta lokala ledare för olika underjordiska organisationer som kämpar för demokrati, gripits av polis. De har hållits fängslade ibland bara några timmar, ibland flera dagar. I januari togs även Eliecer till polisstationen i Banes för förhör, och den 16 april blev han intagen igen. Den senaste gången blev han utfrågad av höga tjänstemän inom säkerhetspolisen i den regionala huvudstaden Holguín. De hotade med fängelsestraff om han fortsatte sin verksamhet.

Enligt kubansk lag kan man fängslas för ”samhällsfarlig” verksamhet. Man kan tycka att bibliotekarier inte precis är samhällsfarliga, men det kommunistiska Kuba är annorlunda. Oberoende journalister kan förstås tas på paragraf 88 – man kan dömas till 20 års fängelse för att ha fått sina texter publicerade utomlands. Denna ganska nya munkavlelag fungerar som ett kraftfullt hot när man sitter i svettiga förhör med säkerhetstjänsten.

Det är inte bara biblioteket som irriterar statsmakten. Eliecer är också ordförande i Alianza Democratica Oriental, en paraplyorganisation som samlar olika dissidentrörelser kring gemensamma mål. Just nu driver man tre kampanjer. Den första handlar om att avskaffa systemet med dubbla valutor, som ger vanliga kubaner lön i fullkomligt värdelösa pengar, användbara nästan enbart i affärer utan varor. I den andra kampanjen propagerar man för att de politiska fångarna ska friges. I den tredje driver man frågan om självständiga universitet och studenters rätt att själva välja studieinriktning.

Det är inte lätt.

”Jag deltar inte i actos de repudio – jag vill ha förändring” står det på ett av klistermärkena som Alianza Democratica tryckt och spridit i Antilla. Men hela det officiella samhället, till och med brandkåren, har enrollerats för att slita ned dem.