S
tartpunkten var inte när hon förra året utsågs till Sveriges sämsta chef av tidningen Chef. Det har gått utför för Katri Linna betydligt längre än så. Därför är det heller inte förvånande att regeringen bestämmer sig för att med omedelbar verkan omplacera henne till regeringskansliet under de fyra år som återstår av hennes förordnande.
Det har skakat och mullrat länge. Och när kritiken till slut blev högljudd och uppenbar såväl inifrån myndigheten som utifrån fanns det inget annat att göra. Integrationsminister Erik Ullenhag hymlade inte med att regeringen är missnöjd med hur generaldirektören har skött sitt arbete.
Den ärligheten må svida i Linnas skinn, men det är samtidigt nödvändigt att regeringar inte alltid gömmer fall som detta bakom en solskensfasad där ingen någonsin byter arbetsuppgifter av andra skäl än att de känner för det. Vid gårdagens pressmöte nämnde Ullenhag såväl DO:s långa – och av Justitieombudsmannen kritiserade – handläggningstider som personalens missnöje som skäl för beslutet.
Mot bakgrund av det missnöjet är det förbluffande att höra hur ST:s fackordförande på DO, Eva Nikell, helt tar Katri Linnas parti och avfärdar kritiken som ett odemokratiskt mediedrev och en osaklig debatt som regeringen inte alls borde ha agerat på.
Osaklig debatt? På vilket sätt? Debatten har handlat om att DO:s ärenden avgörs förargelseväckande långsamt, trots att vi talar om en myndighet med ett 90-tal anställda.
Debatten har handlat om att de juridiska bedömningarna ofta brister, vilket gör att DO förlorar de fall man driver (DN 3/12-2010).
Debatten har handlat om att sjukskrivningarna är många och att arbetsmiljön är direkt dålig.
Om något hade varit oförlåtligt i ett sådant läge vore det snarare att inte reagera.
Det är viktigt att regeringen inte bygger in alltför mycket prestige i frågan. Sammanslagningen av diskrimineringsombudsmännen till en enda Super-DO är Alliansens reform och risken finns att man inte vill erkänna att skutan inte seglar som det var tänkt.
Erik Ullenhag sade igår att han tänker utreda hur DO fungerar samt eventuellt skärpa direktiven med sikte på en snabbare ärendehandläggning.
Gott så. Samtidigt är det illavarslande att man så tidigt i en sådan utvärderande process har hunnit bestämma sig för att snabbt fylla Linnas skor. I gårdagens pressmeddelande konstaterades att tjänsten snart skulle utlysas. Men, kan man verkligen vara så säker på att problemen försvinner med Katri Linna? Kan vi vara säkra på att inget av detta sitter i myndighetens uppdrag?
Tanken med en ombudsmannakonstruktion ska vara att hjälpa resurssvaga grupper och bevaka deras rättigheter så att diskrimineringslagarna inte blir blott papperstigrar.
Om Super-DO är rätt eller fel sätt att uppnå detta är svårt att säga. Vad vi däremot kan säga är att det inte har varit någon höjdare hittills.
