I Barry Levinsons Wag the Dog från 1997 spelar Robert De Niro huvudrollen som cynisk kampanjmakare, som i syfte att dra uppmärksamheten från en president i blåsväder iscensätter ett krig på film. En liknande tankegång har dykt upp i en del av de läsarkommentarer som jag har fått. Konspirationen är att Bushadministrationen inför det kommande amerikanska presidentvalet tubbade Georgien att gå in i Sydossetien för att provocera fram en internationell kris. Tanken är att kriget skulle gynna den republikanske kandidaten John McCain. Det skulle också kunna bli en film om politik.

Men om ordkriget mellan USA och Ryssland inte eskalerar på ett helt osannolikt sätt, är det inte troligt att Georgien – till skillnad från Irak och Iran – kommer att spela någon större roll i presidentvalet. Det är en helt annan sak att det skulle kännas säkrare med den utrikespolitiskt erfarne McCain i Vita huset än med Barack Obama. Att Obama har något speciellt framgick när han med retorisk finess entusiasmerade massorna i Berlin med tal om en ny amerikansk utrikespolitik, men på det fältet är han en novis. Det har också kunnat avläsas i reaktionerna på kriget mot Georgien. McCain var snabb och fast medan Obama var mer trevande.

Omständigheterna kring president Saakasjvilis order att anfalla Sydossetien är fortfarande oklara. Å ena sidan har vi månader av upptrappade provokationer från rysk sida – och som påpekats från georgisk sida är det omöjligt att på tolv timmar låta 1200 stridsvagnar och 15000 soldater tränga in i ett annat land utan att det har planerats i förväg. Det kan dock tilläggas att inte heller truppförflyttningarna mot gränsen – eller för den delen den militära uppladdning som föregick trupprörelserna – kan ha undgått den georgiska ledningen.

Som en annan läsare har påpekat är det dock en avgörande fråga när beslutet fattades: före eller efter att det ryska anfallet hade inletts. Om det skedde efter att ryssarna hade börjat föra in trupp från Nordossetien kommer saken i ett annat militärstrategiskt läge. Att vara först i Tskhinvali var både klokt och nödvändigt för att stoppa en eventuell snabb rysk framryckning mot Tbilisi. Om inte, så föll Saakasjvili i den möd0­samt gillrade ryska fällan.

När Nato:s utrikesministrar igår skulle svara på den ryska utmaningen lyckades man bara enas kring en halvhjärtad krympning av det militära samarbetet och krav på att avtal ska hållas. Jag tror inte att man är missnöjd i Kreml.

Titeln på Levinsons film alluderar på det skämtet: ”Varför viftar hunden på svansen? För att hunden är smartare än svansen. Hade svansen varit smartare, så hade svansen viftat på hunden.” Och kanhända har det ändå en plats i sammanhanget. Den ryske presidenten Dmitrij Medvedev har på sina håll med en rad uttalanden väckt förhoppningar om politiskt töväder i Moskva. Kriget mot Georgien har demonstrerat vem som är hunden och vem är svansen. Det är den förre presidenten och nuvarande premiärministern Vladimir Putin som bestämmer.