En deprimerande blandning av opportunism och maktspråk. Vad annat kan man säga om Lars Lindblads (m) kärleksförklaring till hyresregleringen? Lindblad må vara en doldis för svenska folket, men han leder den moderata riksdagsgruppen och för partiledningens talan.

Därför är det illavarslande på riktigt när han två veckor före partiets stämma meddelar TT att bruksvärdessystemet fungerar bra och att ”vi stänger diskussionen” om marknadshyror.

En del ombud till Gävlestämman 25–28/10 levde kanske i illusionen att deras åsikter och debatt- inlägg om förslaget till nytt handlingsprogram skulle kunna ha viss betydelse. Men nu borde de vara av med den vanföreställningen. Programförslaget vill ha bruksvärdena kvar och partiledningen ”stänger diskussionen” innan den ens hunnit börja. Riksdagsgruppen har fått vänja sig vid instruktioner uppifrån, och nu utvidgas kulturen till att gälla hela partiet.

Hur lågt i tak är det egentligen i de nya moderaterna? Och hur mycket bryr de sig om att folk får tak över huvudet?

När Lars Lindblad säger att den reglerade hyresmarknaden fungerar bra kan han i alla fall inte ha tillväxtorter som Stockholm i tankarna.

I Stockholm står 200000 människor i bostadskö, och det pågår en omfattande svarthandel med hyreskontrakt. Antalet hyresrätter minskar med 5000 per år, eftersom hyresregleringen gör det så extremt attraktivt att ombilda hyreslägenheter till bostadsrätter. På grund av hyrestaket byggs det mycket sparsamt med nya hyresrätter och innanför tullarna finns bara runt 80000 kvar.

Fortsätter det som idag försvinner snart problemen med hyresrätterna, men det beror i så fall på att hyresrätterna själva försvunnit. Har moderaterna verkligen inget mer konstruktivt att att erbjuda?

Ingen vill att fastighetsägarna plötsligt ska få makten att ensamma fastställa hyrorna. Vad som behövs är ett seriöst utredningsarbete, som tar fram modeller för en långsiktig övergång från dagens planekonomi till den sorts fria prisbildning som finns överallt annars i västvärlden.

Dessutom behövs ett ambitiöst program för att öka bostadsutbudet på kort sikt: fri prissättning i nybyggen och andrahandsuthyrning, gynnsammare skattevillkor för den som hyr ut egen bostad.

Jag har full respekt för att moderaterna inte vill framstå som känslokalla hyreshöjare, och om det nu är vad ”marknadshyror” har kommit att beteckna så ska man kanske välja ett annat begrepp. Men när ivern att lugna väljarna blir så stor att man strör rosor över ett grovt orättvist system, som kännetecknas av priskontroll, köer och svartabörshandel, då talar man mot bättre vetande. Det duger inte. Lyhördhet mot opinionen får inte utesluta lyhördhet mot verkligheten.

Det är precis som med arbetsrätten. Istället för att tänka långsiktigt om reformer låtsas de nya moderaterna att probleme inte existerar och säger därmed att vänstern har haft rätt hela tiden. Så krymper man sitt eget utrymme för framtida förändringar – och sin egen idévärld.